Storebror bestämmer
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Sveriges modernaste äldreboende för de äldsta.
En god och välordnad skola för de yngsta.
En rogivande omgivning i form av trevliga hamnanläggningar inkluderande simskolor, hopptrampolin och välskött småbåtshamn. Vacker skärgård utanför kusten omramade samhället.
En fantastiskt fin badstrand (smolk - delad på klass lika med avgift, och folk - lika med gratis) bestående av omklädnadshytter, tennisbanor, kiosk och inte minst badflotte mitt i viken. Dit kunde de simkunniga bege sig sporrande de ännu icke simkunniga om att, då du kan får du också simma ut dit.
Vintertid fanns de små kullarna typ Solklint för pulkaåkning, Bogevik och isbanor för skridskoåkning, samt inte minst de fina strandområdena norr och söder om samhället för promenader och skidåkning i skogspartierna.
Smolket var då som nu industriutsläppen med det merarbete detta i första hand innebar för kvinnorna. Att plocka in sin rena tvätt, som hängde på tork, och tvätta om densamma, bara för att vinden vänt och fabrikens stoft föll som snöflingor över de rena plaggen var onekligen inte något att avundas någon. I övrigt var idyllen där.
Men andra tider stundade för det lilla samhället.
Storebror, som hade makten i riket och satt uppe i Stockholm hade fått stora hickan. Ett djärvt skolbeslut hade tagits. Alla 7-16-åringar skulle framdeles gå i gemensam skola. Och då måste alla skolor bli mycket större. De små idylliska och demokratiska kommunerna passade inte in i denna skolform.
- Vi förbättrar den representativa demokratin, sa storebror. Vi slår ihop småkommunerna till riktiga kommunblock. Och så får dessa stora kommuner inrätta ett skolsystem, som passar vår modell, i sina centralorter. Naturligtvis skall vi låta kommunmedlemmarna i de små kommunerna få säga sitt, men de skall ha klart för sig, att det är storebror som bestämmer. Och så blev det, som storebror hade bestämt. Den lilla och välskötta köpingen på norra Gotland försvann. Sammanhållningen försvann, skolorna ute i bygderna försvann, åldringsvården i bygderna lades ner och vad sker sen?
Centralorten gladde sig. Oj, sade man där, nu skall här bli ordning, för nu bestämmer vi, för vi är störst, men det var inte riktigt sant, för egentligen var alla de små kommunerna mycket mycket större tillsammans, om de bildat en "allians". Fast det är klart, sådana moderniteter fanns inte på den tiden - men tänk - hur hade det sett ut då?
I den lilla köpingen var det de sociala demokraterna, som hade bestämt, fast de hade samarbetat bra med alla andra värderingsgrunder än den egna, då samhällets väl och ve var det primära. Därför protesterade de inte när storebror bestämde att de skulle försvinna som egen kommun och att de inte skulle få lov att bestämma över sina gator och annat längre. Tvärtom sade de ledande sociala demokraterna i köpingen: "Vi har det väl ordnat och god ekonomi, det är rätt att dela med sig åt de andra, som är fattigare än vi är. Se det var äkta sociala demokrater.
Här slutar den sanna och idylliska sagan om människor i samförstånd och med stor och varm känsla för sin bygd och sina medmänniskor i arbete och familj. Så länge det fortfarande finns kommuner med invånarantal understigande 3 000 personer är det bevisat att det var ett stort maktövergrepp på demokratin, när folket själv inte fick bestämma sina kommungränser. På Gotland har beslutanderätten flyttats till Visby och dess byråkrater, som knappt ser landsbygden mer än som potentiella arbetstillfällen och därmed viktiga skattekronor till Visbysatsningarna. På politikerhåll finns i dag bara central-ivrar-förespråkare. Andra göre sig icke besvär, eller som våra kära ledarskribenter formulerar det: "Det som är bra för Visby är bra för Gotland". Det går att förlänga: Det som är bra för Bryssel, är bra för Stockholm, är bra för Visby är bra för ?.
Hur såg det ut på Gotland 1970 (31 december). Låneskuld 138 miljoner (ränta 8 miljoner amortering 7 miljoner). Av dessa 138 miljoner kronor låg över 70 miljoner av skulden på Visby. Dalhem och Hoburg hade de lägsta skulderna en halv miljon vardera. Två tredjedelar av befolkningen bodde utanför Visby 1970. Nu bor snart alla i Vibble, Visby och Väskinde. Resten blir sommarbostäder till stockholmare.
En levande landsbygd kräver satsningar på landsbygden. Visby kommun kunde inte ens låta sina landsbygdsmedborgare till namnet vara med på kongresshallen. Gotland Strand borde väl slå lika mycket som Visby Strand, då det är Gotlands kommun som i representativ anda satsat pengarna.
I övrigt: Slites gator är Slites gator. Det innebär att Sliteborna fortfarande måste ha rätten att betrampa dessa och inte att någon Visbykommunbyråkrat eller Vägdirektörsbyråkrat får sista ordet, då har demokratin urholkats till sista droppen.
Slite måste in på Gotlandkommunkartan. Här måste göras rejäla satsningar. Gator, torg, hamn, infartsleder måste rustas upp. Riktiga gång- och cykelleder byggas. Sju strömmar är inget för fotgängare och cyklister. Var tar dessa trafikanter vägen om någon halkolycka skulle hända med 4-5 bilar inblandade. De kläms obönhörligen fast mellan ett skyddande bilräcke (läs och häpna) och bilarna. Det kostar tydligen mer om en bil rutchar ner i diket (därav räcken) än att en cyklist eller fotgängare kommer i kläm mellan bil och räcke. Här bör snarast byggas en gång och cykelbana, avskild från vägen, förbi nybyggnationen där Slite El med flera hushållar.
Idyll, demokrati - det är när folk får bestämma över sitt livsrum. Att rösta en gång var 1 500:e dag ger mycket liten känsla av demokrati. Representativ demokrati kräver att representanterna fångar upp medborgarnas syn på ett bra samhälle och också tar till sig detta inför besluten.