5/10 signerade Sverige och Afghanistan ett återvändaravtal. Att det kallas återvändaravtal är dock missvisande då en stor del av dem som berörs inte har levt i Afghanistan, utan som papperslösa flyktingar i Iran. Vissa har aldrig satt sin fot i Afghanistan. De har växt upp i Iran, i ett samhälle där de inte har något som helst värde. De får inte gå i skolan, inte arbeta. Om de utnyttjas kan de inte gå till polisen då de enligt iranska myndigheter inte existerar. Man griper dessa ungdomar, utan att informera föräldrarna, och deporterar dem till Syrien för att strida i Assads armé, med minimal chans att överleva.
Så de flyr. Vilket jag också hade gjort.
Jag träffar dem i rollen som god man och som familjehempappa. De är ambitiösa och målinriktade och vill inget hellre än att studera och arbeta. De vill bygga ett liv i trygghet utan övergrepp. De är uppväxta i en kultur där kvinnor ofta behandlas illa så det kan ta lite tid för dem att på djupet förstå att kvinnor och män verkligen har lika stort inflytande i Sverige, men att de inte skulle uppskatta värdet av jämställdhet är fel. Glöm inte att det är deras egna mammor och systrar de sett fara illa.
FN bedömer säkerhetsläget i Afghanistan som mycket allvarligt, med inre väpnad konflikt i nästan samtliga av landets provinser. De ungdomar som vi nu deporterar löper hög risk att rekryteras av armén, talibaner eller tvingas in i prostitution. Enligt Rädda Barnen har 91 procent av barnen i Afghanistan blivit utsatta för våld och 38 procent lever i hushåll där någon blivit mördad. Stanna gärna upp och fundera på de siffrorna en stund, och kom sen och tala om svensk systemkollaps.
Hur ska ett land med så svåra inre problem garantera ett säkert mottagande? Självklart kan de inte det, så när svenska regeringen talar om mänskliga rättigheter och säkert återvändande så blir det bara tomma ord, utan någon som helst trovärdighet. Vi talar gärna om svenska värderingar, men det vi gör nu är något vi kommer ha mycket svårt att stå för inför kommande generationer. Det är även huvudlöst ur nationalekonomisk synvinkel att inte ta tillvara på dessa människor och få ut dem i arbete. Sverige har redan investerat stort i deras integrering och att inte bygga vidare på det arbete som lagts ner vore både mänskligt och finansiellt oansvarigt.
I egenskap av enskild svensk medborgare uppmanar jag därför Sveriges regering att omedelbart stoppa dessa godtyckliga och djupt inhumana deporteringar