Under den senaste tiden har det varit mycket diskussioner om bemanningsproblematiken inom äldreomsorgen på Gotland. I en insändare häromveckan skrev en person om att hen sökt sommarjobb inom hemtjänsten men bara fått introduktion två gånger, men inget jobb.
Oerhört märkligt anser jag. Som ett svar på denna insändare skriver socialdirektör Marica Gardell några dagar senare (21 augusti) att det måste blivit något fel nånstans, men det hon mera säger, det är att ”det är ett ansvarsfullt jobb”.
Ansvarsfullt jobb? Vad menas med det? Jag jobbar i hemtjänsten sen åtta år och inom äldreomsorgen sedan 2000 och kan vittna om hur stort ansvar vi har. Och det bara ökar. Det jag upplever är att den klyschan används när arbetsgivare, förvaltningschefer och politiker vill ge oss lite muntlig uppmuntran och tillfälligt högre status.
Jag är 63 år, har jobbat sen jag var 16 år, har en mycket bred arbetslivserfarenhet och har en bruttolön på 22 500 kronor/månad. Om du/ni verkligen menar att mitt jobb innebär ett stort ansvar, skulle jag väl ändå haft betydligt högre lön. Eller hur?
I de välavlönade kretsarna används begreppet ”stort ansvar” som ett vedertaget argument för att försvara sina ofta orimligt höga löner. Vad är skillnaden på ditt och mitt ansvar på jobbet? Jag menar att vi alla skall känna lika stort ansvar, vi har bara olika arbetsuppgifter. Om löner ska sättas efter ansvar, så ska löneskillnaderna vara betydligt mindre än nu. Lönesätt efter kompetens, erfarenhet, och utbildning. Hur ska vi nånsin annars uppnå jämställdhet och rättvisa? Och inte minst få bukt med rekryteringsproblematiken.
Ni politiker måste sluta hyckla om människors lika värde. Det är inte politik, det handlar om människosyn.