Solidariteten - lever den ännu?
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Sjuksköterskekåren är sannolikt en av landets största yrkesgrupper och det är därför effektivt att dra in just där, när kommuner och landsting nu måste spara ytterligare, och de flesta sjuksköterskor är trogna och fogliga så någon svårhanterlig protest räknar man antagligen inte med att framkalla - nej, man slår helt enkelt skamlöst mot en enskild och medgörlig grupp.
Kanhända sjuksköterskorna får skylla sig själv? Kanhända har sjuksköterskor inte lyckats marknadsföra sitt samhällsvärde tillräckligt bra?
Var och en måste ju se om sitt eget hus i dessa borgarstyrda, klassuppdelande, solidaritetssvaga tider, men särskilt nu i dessa influensatider så märker ni andra förhoppningsvis av vår viktiga funktion, för enormt många sjuksköterskor landet över, både aktiva och pensionerade har ställt sig till samhällets förfogande för att genomföra massvaccinationerna.
Annars så är det sjuksköterskor som förutom att administrera läkarnas ordinationer, professionellt bevakar och bedömer patienters tillstånd och samordnar och sköter om alla sjuka och gamla från vaggan till graven. Inte bara fysiskt utan även psykosocialt, det vill säga ger tröst, stöd, visar förståelse och ger undervisning som stärker dem som är sjuka och behöver lära sig att hantera och kanske till och med leva med sjukdom, och har inte detta ett stort samhällsvärde, så vet jag inte vad som har det?
Jag kan tänka mig att avstå mina två procent om ALLA ANDRA skattemedelsavlönade också gör det. Statsråd, jurister, ekonomer, allehanda chefer och administratörer, politiker, militär, poliser etcetera. Annars inte, för varför ska just sjuksköterskor ensamma visa lojalitet för samhällsvälfärden?
- Nej, nån dj-la rättvisa får det vara!
Good luck out there,