En stor öppen yta som i princip används som parkeringsplats. Man har försökt sminka grisen lite genom att ställa dit en fontän och försökt få någon annan användning genom att anlägga en boulebana. Det är givetvis hedervärt att man försöker. Men... det stora problemet är att torget ”dör”för att högst upp mot muren står tre fallfärdiga och dessutom helt sönderrenoverade byggnader. ”Gottgluggen”som renoverats genom åren – bland annat genom att fasaden delvis har kaklats!
Nu finns det några som vill riva dessa skamfläckar till byggnader och istället öppna upp och göra något vackert och kreativt av Visby innerstads fulaste område. Men då kliver Länsstyrelsen in. Allt ska bevaras. Ingenting får ändras. ”En gång fult - alltid fult” verkar vara deras motto.
Man kan undra hur de ser ut hemma hos dem som arbetar med de här frågorna? När de en gång som fattiga studenter flyttade hemifrån och fick en gammal loppäten soffa till första lägenheten. Byter de aldrig ut den? Har man en gång fått en soffa – så ska man behålla den hela livet? Man kan ju aldrig göra fel? Man får ju aldrig rätta till misstag?
Har man en gång på 70-talet renoverat sönder något – så ska det ändå bevaras – bara för att det råkar vara ”gammalt”.Gjorde man aldrig fel bedömningar för 50 år sedan? Om någon råkar lämna en soppåse inne på muséet – så ska den få vara kvar bara man glömmer den tillräckligt länge?
Fokus hos Länsstyrelsen (och även i media) verkar handla om vad man river. Väldigt lite fokus verkar handla om vad man får istället. I det här fallet – ska vi öppna upp det medeltida torget som ligger bakom byggnaderna – eller ska vi behålla ett sunkigt garage?