Angående Gotlands socknar.
I augusti år skrev jag en insändare om de gotländska socknarna, och bad om inlägg i ämnet.
Jag fick napp från olika kunniga personer, bland andra Tryggve Siltberg, Johan Stengård och Tommy Wahlgren för att nämna några. Jättekul och lärorikt!
Med hjälp av deras kunskaper och egen forskning har jag letat mig bakåt och framåt i historien. Här är en kort sammanfattning som kan intressera gotlänningar som har sin självklara identitet kopplad till sin socken men kanske inte reflekterar över varför.
Ursprunget till namnet socken kan härstamma från ett urgammalt germanskt ord sokn som betydde sökande, vilket sedan översatts till ”folk som söker sig till samma kyrka”. Men det är inte helt klarlagt, då ordet även fanns i fornengelskan och betydde privat rättsdistrikt, och kan ha kommit via engelska präster till Norden.
Socken fungerade sedan slutet av 1000-talet i Norden som beteckning av ett kyrkoadministrativt område.
På Gotland och i övriga Skandinavien var det stormän som byggde de första gårdskyrkorna på 900- och 1000-talen. Senare vid 1100-talet blev den kyrkliga ledningen tydligare och stift bildades, och nu byggdes kyrkor också vid kungsgårdar.
Efter det skedde sockenbildning kopplad till tiondet och gemensamma begravningsplatser, ett förvaltningsområde runt en kyrka. Socknen fick en särskilt stark ställning på Gotland genom att byar saknades och saknas än i dag, och därmed blev kyrkan den naturliga centrala platsen i trakten, och blev med tiden en allt viktigare del av folksjälen på Gotland.
Socknen upphörde som administrativt begrepp i Sverige 1863, men levde kvar i fastighetsregistret för landsbygden på Gotland ända till 1995, då försvann socknen som juridiskt begrepp. Men Gotland fick en särlösning, och sockennamnet blev kvar i fastighetsbeteckningen, liksom i alla adresser till bosatta på landsbygden.
Folkbokföringen sker församlingsvis, vilket rört till det när församlingar slås samman. Därför har det tagits fram så kallade distrikt med samma namn och gränser som socknarna.
Men när fastigheter slås samman kan en del hamna i fel socken, och det är förvirrande när Lokrume befinner sig i Bro.
Inget kommer dock på allvar att rubba socknarnas ställning som identitetsskapande, sammanhållande och särskiljande.
Att jämföra med landskapen på fastlandet, de har också upphört men finns ändå. Som svensk presenterar man sig som bohuslänning, jämte eller skåning, inte från vilken region man kommer. Socknarna är en viktig del av Gotlands särart.