Det är aldrig så mörkt som strax innan det blir becksvart. Midvintersolståndet är i antågande och årets längsta natt kommer. Sedan vänder det och vi går mot ljusare tider.
Vi inleder med julfirandet, I solståndstid har vi fullt upp med; shopping av klappar och julpynt, släpa hem granen, ysta ost, koka knäck, stånka korv, griljera gris, mysa med godispyssel i en allsköns blandning under julmusikens mattor och brinnande vekar samt en växande längtan efter sol och sommar.
Vinden viner och drivorna växer, varför skulle det vara enkelt att ta sig fram i denna tid?
Hur blir det då med årets klapp? Är det en äppelpryl, dataflykt eller storbildslampa? Jag tror att de bästa klapparna är din omtanke, tid och sällskap. Din tid är det dyrbaraste du har - till vem ska du ge den? Medan du funderar på det - stanna gärna upp, andas och se dig omkring i nuet.
Jag kommer att tänka på några rader från en flygplats i nabolandet - "Är det här du är? Om inte gå dit där du är. Jag väntar på dig där." Kasta sen en blick mot stjärnhimlen under årets längsta natt och hör hur tomtens renar är på väg i fjärran. De är tidlösa därför att du redan har fått din tid...
God jul!