Skäll inte på chauffören!
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I stället har jag valt att tackla problemet på så sätt, att jag utgår från en försening på två minuter eller mer. På så vis har jag reducerat min tidsförlust med mer än fyra arbetsveckor. Tyvärr har bussen varit mindre än två minuter försenad vid tre tillfällen under dessa 23 år. Efter en tids väntan har jag vid dessa tillfällen tvingats ta bilen till jobbet, vilket medfört smärre försämringar både för miljön och min ekonomi.
Värst var det nog trots allt en morgon med snålblåst då jag, ovanligt nog, var ute i god tid och med språng lyckades stoppa bussen, som denna morgon också kom tidigare än vanligt. Bussföraren, som var ny på sträckan, blev lätt irriterad på mig, då jag med emfas hävdade att bussen visserligen kom i rätt tid men för tidigt enligt den gängse normen. En medpassagerare från en grannsocken, som gjorde ett inhopp i samtalet, undrade om jag kanhända hade personliga problem, vilket jag bestämt förnekade. Halvvägs till stan, efter svidande självrannsakan, svalde jag förtreten och bad chauffören om ursäkt för mitt utbrott. I minnet återkommer jag, tätt som oftast, med olust och skam till händelsen. Den omtänksamme medpassageraren, som uttryckte farhågor för mitt privatliv, har jag dock inte talat med vidare.
Sensmoral:
Man skall ej ge chauffören skäll
och vara lugn i stormen
då bussen går enligt tabell
fast det ej alls är normen