Ska inte en partiledare vara ett gott föredöme?
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Sveriges största "bidragsparti" = socialdemokraterna har en partiledare (Mona Sahlin) som gjort sig känd för att i tid och otid använda mycket grova svordomar i den offentliga debatten. När den nya budgeten presenterades i förra veckan var det dags igen.
Mona Sahlin kommenterade de med följande ordval. "Jag trodde att jag var tillräckligt förbannad!" "Men med det som nu kom i budgeten tycker jag det är för djävligt!" Mona S. aspirerar ju på att bli vår nästa statsminister. Varför använder hon då ett sådant språk? Ja, förmodligen för att verka "folklig". Mona S. är ju en av våra mest lågutbildade politiker.
I en av våra större veckotidningar berättade hon i somras om sin utbildning. "Jag gick ut gymnasiet", sen blev det inte några mer studier, jag var ung när jag fick barn"."Men politiken har fyllt mitt liv, och den är ju som ett universitet!"
I samma intervju säger hon. "Mitt liv består av tre intressen". "Politik, fotboll och rockmusik". Hon avslutar intervjun med att säga. "När jag en gång blir pensionär, då ska jag åka jorden runt och bara titta på fotboll, och lyssna på hårdrock".
Om jag skulle få ge Mona Sahlin ett gott råd, så skulle det bli.
Avsluta din politiska karriär redan nu, och låt dina pensionärsdrömmar gå i uppfyllelse. På världens fotbollsarenor och på rockkonserter, där passar ditt språk! I Sveriges regering, och i riksdagen - där passar det inte inte!