Sjuk i främmande land
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jag vet inte hur det kom sig, men jag var helt på det klara med att ambassaden inte var till för svenska undersåtar.
Däremot svävade jag fortfarande i den villfarelsen att den svenska sjukkassan tar hand om de sina - även om de är på resa. . Men när jag efter hemkomsten (fortfarande sjuk - som det visade sig av biverkan från malariaprofylax) och presenterade mina läkarräkningar, fick jag veta att jag borde ha sjukanmält mig, där jag låg i KFUM:s dragiga rum utan telefon.
Jag lärde mig att svenska undersåtar som lämnar Sverige får skylla sig själva!
Jag är därför en smula förvånad över upprördheten då staten visar sin kallsinnighet gentemot Tsunamins offer:
Staten - speciellt UD - är till för att försvara statens intressen - inte undersåtarnas, allra mint undersåtar som beger sig på resa i Asien!
Statens företrädare försöker nu ge sken av att deras nonchalans är olycksfall i arbetet, att det inte alls var deras avsikt att lämna undersåtarna i sticket!
Och det är intressant och möjligen positivt; om makthavarna inser att makten trots allt i någon mån hänger samman med om staten bryr sig om undersåtarna - även dem som tillfälligt befinner sig i främmande land.