Efter plågsamt varmt sommarväder
när inte ens strandens stunder gav
svalka, man behövde inga kläder
kunde glömma sitt medhavda innehav
av koftor, tunna jackor och tröjor.
Shortsen var max man behövde för benen
lillungen ville ej veta av sina blöjor
sommarpjäs, med oss själva på scenen.
Men allt har en ände, korven har två
septemberdagar kom med befriande luft
det blev mycket lättare att ut och gå
det hade allt varit så svettigt ja tufft.
Promenaden ner till den öde stranden
pseudonymt för tiden då turister farit
här finns rester av vad barn byggt i sanden
från en tid där vid havet en tid som varit.
Visst, svalare kvällar tröjan åker på
men luften att andas härligt klar
regndagars svalka när jorden kan få
den blöta den behöver den rötterna tar.
Septemberluft befriande för så många
naturens återhämtning till det gröna
ett mänskligt väder för oss att fånga
septemberdagar välkomnande sköna.