Insändare: Se din medmänniska i ögonen

Klockan 14.53 på eftermiddagen. En lastbil i vansinnesfärd genom Drottninggatan.

Skräck, skador, lemlästade – död. Ett vansinnesdåd? Ett terrordåd? Oavsett motiv, oavsett bevekelsegrund – ett illdåd! En meningslös handling. Svår att förstå. Vi har sett det förr och vi kommer dessvärre att få se det igen. Ondska.

Ondskan har många ansikten. Fattigdom och förtryck är ett. Ondska föder ondska. Okunskap ett annat. Okunnighet föder onda lösningar. Vi kommer aldrig att förstå ondskan, men vi kan bemöta den och vi kan försvaga den.

Klockan 14.53 på eftermiddagen, två dygn senare, samlades 10 000-tals människor i en palett av hudfärger till en tyst minut på Sergels torg – inramad av idel kärleksförklaringar i tal och sång. Tänk att det ska behövas dödliga offer för att människor ska kroka sina armar och se varandra djupt i ögonen.

Djupt i ögonen – och där upptäcka kärlek och respekt.

Politiker höll tal. Fint! Statsministern tackade stolt stockholmarna som visat solidaritet och hjälpsamhet mot varandra. Bra! Stockholms finansborgarråd tackade förskolelärare, lärare, sjukvårdspersonal och inte minst polisen som alla gjort fantastiska insatser i denna svåra situation. Strålande! Alla förtjänade denna tacksamhet. Men glömde man inte något i dessa hyllningar?

Jag önskar ett tacktal från en svensk statsminister som skulle kunna lyda så här: ”Tack alla ni som betalar er skatt! Tack vare er pliktskyldighet och solidaritet, gör ni det möjligt för poliser, läkare, sjuksköterskor, lärare att utöva sin professionalitet och uträtta dessa kostsamma stordåd. Tack!

Och fan ta er som smiter! Ni skatteflyktingar, som tar era miljoner, ja miljarder ur den gemensamma skattekistan och placerar i olika skatteparadis – för egen, bara egen vinnings skull. Det är ni som anlitar städbolag och byggfirmor med billig arbetskraft av papperslösa – för att öka på den egna privata skattkistan. Skam!”

Ondskan har många ansikten. I den stora flyktingvågen 2015 visade svenska och gotländska civilsamhället upp en enastående solidaritet gentemot människor i nöd!

En solidaritet som fortfarande, trots att bli motarbetade av myndigheterna, lever kvar. Låt den få leva! Snälla statsminister och andra myndigheter, låt inte denna händelse i Stockholm utgöra anledning och alibi för generaliseringar och ännu hårdare tag mot asylsökande i allmänhet. Det är skillnad på en människa och en annan människa. Försök att se den!

Titta djupt i ögonen på din medmänniska och du ska se skillnaden.