”Höj skatterna”.
”De som tjänar mycket kan också bidra lite mer.”
Det är lätt att nicka instämmande när det är valrörelse och (s) dundrar på i talarstolen. Men hur är det egentligen i verkligheten? Sverige har högst marginalskatt i hela världen. (Marginalskatt är den skatt man får behålla på sista intjänade hundralappen.) För de som tjänar 50 procent mer än genomsnittet är marginalskatten 70 procent. Nu talar vi alltså om studierektorer, kvinnan på banken eller tandläkaren... Om någon av dem ska jobba lite extra för att schemat ska bli klart, kunderna ska få sina lån, eller patienter ska få sina tänder lagade, då får de 1000 kr extra i lön. De får behålla 300 kr. En timpenning på 37 kronor och 50 öre. Efter en snabb kalkyl inser tandläkaren att det skulle vara mer lönsamt att leta tomburkar, plocka jordgubbar eller sätta sig utanför ICA och tigga... Istället för att ta övertiden och det ramlar in pengar i statskassan väljer tandläkaren att stanna hemma.
Höjer man skatten på bensin kör vi mindre bil.
Höjer man skatten på tobak så röker vi mindre.
Höjer man skatten på arbete... ja räkna ut själva vad som händer.
Sverige behöver fler som arbetar. Inte regler och skatter som straffar dem som är med och bidrar. Det har vi inte råd med om vi vill behålla välfärden.
S+mp+v har höjt skatterna med 60 miljarder. Någon som uppfattar att välfärden blivit bättre de senaste åren?