INSÄNDARE: Sandmark och Palme

Thage Sandmark utger sig för att veta att Olof Palme inte behärskade nationalekonomi. Det är märkligt att fortfarande 20 år efter sin död är Olof Palme nästan lika farlig för borgerlig sinnesfrid som under sin levnad. Eftersom Palme hade en stark ideologisk uppfattning som gick stick i stäv med borgerlig ideologi så hade han en annan idé om vad som var viktigt och vilka styrmedel som behövdes för att flytta fram löntagarna positioner i fråga om ekonomisk demokrati. Löntagarfondernas slutliga utformning blev inte bra beroende på en dålig kompromiss med Folkpartiet.
Löntagarfonder i sin ursprungliga form låg väl i linje med idéerna om löntagares inflytande över den egna arbetsplatsen och det mervärde som arbetas in åt kapitalägaren. Borgare har alltid ansett att ägande ska ge inflytande och vid tillräckligt stort ägande så bestämmer ett litet fåtal personer. Att "simpla" löntagare gemensamt däremot skulle arbeta ihop aktievärde och inflytande har alltid varit ett - rött skynke - för traditionella ägare. Det var just det att löntagarna via sina organisationer skulle gå samman med sitt ägande och därmed bli stora som fick borgarna att sätta morgonfikat i vrångstrupen. Då kunde ju arbetaren fälla avgörandet på samma villkor som de gamla ägarna. Hemska tanke! Kunde arbetare verkligen begripa sig på företag?
Löntagarfonder flyttar inte till Lichtenstein - så sa arbetarrörelsen i den valrörelsen. Utan fonder så flyttar svenska företag runt hela jorden för att söka billigaste arbetskraft. Det hade varit välgörande om löntagarna vid Ericsson hade haft en stor aktiepost, då hade kanske inte stora delar av företaget varit utsålt och nerlagt. Att det finns länder med löntagarfonder som fungerar mycket väl det förtiger borgarna. Att Amerikanska arbetares pensionsfonder styr och ställer med våra arbetsplatser är tydligen helt ok för de ger ingen rösträtt åt arbetarna vid stämmorna. Löntagarfonder i sin ursprungliga tappning, det var ekonomi det - Sandmark.

Insändare: Sandmark och Palme