Det hÀr Àr en insÀndare. à sikterna i texten Àr skribentens egna.
Att ströva ut pÄ Gasmorahammaren i skymningsljuset Àr sÀllsamt. VÀgen kröker ut mot brÀnningarna i viken. LÀngs med vÀgkanten blommar backtimjan, axveronika, gulmÄra och blÄklockor. Strandskatorna varnar och en flock av mindre fÄglar sveper lÀngs med strandkanten.Oordnat men ÀndÄ sammanhÄllet, virvlar den fram. En molnformation fÄngar likt en surfingvÄg solens allt ljusrödare strÄlar. Den ojÀmna siluettraden av enar mot norr för tankarna till italienska cypresser. Skillnaden Àr en temperaturfrÄga och i Är i det avseendet större. Med havsbruset i ryggen bÀr det Äter till gÄrden och bulhuset.Genom fönstret ser jag mÄnen över Askugrunn pÄ himlavalvets krok. Det finns alltid en hake - Àven för mÄnar
