Så ska SD inte bemötas
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Om man försöker se och förstå SD:s agerande utifrån det faktum att deras riksdagsmän har arbetat i en valrörelse där deras grundlagsfästa rättigheter till mötes- och åsiktsfrihet regelmässigt har angripits är deras frustration mera begriplig. Många har hotats av våld, några utsatts för våld. Deras politiska budskap har dränkts i ljudet från en skränande mobb. Tänk den otänkbara tanken att en vrålande, tutande och trummande mobb överröstar Mona Sahlins valtal och kastar ägg på henne. Är det någon som på allvar tror att samma biskop som ovan skulle nämna en sådan demonstration i varma ordalag? Oavsett om det bland deltagarna även funnits vettiga demonstranter engagerade i människors lika värde.
Huruvida det var rätt av SD:s riksdagsmän att lämna Storkyrkan kan diskuteras. Däremot har i debatten efteråt fernissan av respekt för andras åsikter visat sig vara både tunn och påklistrad. Demonstrerat av många journalister, samhällsdebattörer och en rad politiska föreningar. Tyck och säg vad du vill så länge det är i samklang med våra åsikter har alltför länge varit påbjudet i vårt land.
Man brukar kalla detta förhållningssätt politiskt korrekt. Hela det följande agerandet efter SD:s intåg i parlamentet visade sig, med den politiska korrektheten som rättesnöre, vara förutsägbart. Fullt legitima ifrågasättande av stora genomgripande händelser i landet bemöts med invektiv om inte frågeställaren följer manus till den enda etablerade sanningen. Exempelvis kan samma personer som öppet och med emfas diskuterar sjukvårdens kostnader inte ta i frågan om hur den framtida invandringen ska finansieras.
Redovisning av kostnaden för sjukvård i likhet med invandring/integration är inte riktad mot enskilda människor. Kostnaden stiger eller sjunker beroende på nyttjandegraden, det vill säga antalet sjuka och/eller hur många som invandrar till Sverige. Detta utan att de som omfattas kan anse sig ha rätt till någon form av hemlig budget.
För mig är det därför obegripligt att den positiva och negativa finansiella effekten på vårt samhälle som invandringen för med sig inte kan diskuteras och redovisas. De vanligaste motargumenten är att man inte kan sätta pris på människor eller att siffrorna är felaktiga och så lite "jumbo humbo" om hur andra kulturer berikat oss. Om argumentet "pris på människor" se ovan. Beträffande felaktiga siffror är det bästa argumentet att redovisa de korrekta.
SD fick 340 000 röster i valet. Den som vill se en kräftgång för partiet 2014 får dels respektera dessa människor, dels sluta mörklägga och omyndigförklara svenska folket i stora beslut som rör landets väl och ve och framtid. Det gör vi som inte sympatiserar med SD bäst genom öppenhet i debatten med respekt för olika uppfattningar och i redovisningen av fakta.