Resultatet viktigare än demokratin?
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det är överheten som reducerar medborgarna till passiva konsumenter, och som i fråga om regionindelningen förenar alla partier i Ansvarskommittén.
Trots att alla partier i andra högtidliga sammanhang säger sig vilja fördjupa demokratin och utöka det folkliga inflytandet förs allt mer makt från folket och centraliseras till allt färre folkvalda. Avståndet mellan folk och politiker ökar. Det förefaller vara en ofrånkomlig utveckling som Ansvarskommitténs förslag ytterligare påskyndar i och med förslaget att slå samman landstingen till allt färre men större regionkommuner.
Att döma av debatten på Gotland tycks inte heller många makthavare alls begrunda denna frågeställning, eftersom diskussionen bara handlar om vad ön eventuellt har att vinna på ett uppgående i en stockholmsk storregion eller hur man på annat sätt ska få mesta möjliga ekonomiska fördelar. Detta utan att överhuvudtaget fundera på de demokratiska konsekvenser och därmed den skada för Gotland detta skulle kunna få.
Att sedan väldigt få partipolitiker deltar i den allmänna debatten i lokaltidningarna eller på internet om Ansvarskommitténs förslag är trist. Om det beror på ointresse eller motvilja att delta i debatter med allmänheten eller brist på självständigt tänkande är svårt att veta. Våra politikers tystnad är i vart fall inte till nytta för demokratin. Vem blir först att bryta tystnaden?