Regional kulturplan: Kultur - för vem och för vad?
Örjan Klintberg. En av insändarskribenterna som kritiserar kulturportföljen. Arkivfoto: Henrik Radhe
Foto: Henrik Radhe
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Så har Sveriges riksdag bestämt om vad vi ska ha kultur till.
Också den gotländska kulturplan som presenterades för Kulturrådet i onsdags inleds med fraser av liknande slag, om kulturens egenvärde och om att ett stimulerande kulturutbud bidrar till att utveckla individ och samhälle på demokratisk grund. Men redan i nästa andetag blir tonen en annan.
"Kultur bidrar dels till de övergripande målen i den regionala utvecklingsplanen, Vision Gotland 2025, och dels till att stärka varumärket Gotland."
Snabbt och enkelt förvandlas den obundna dynamiska kraften, kreativiteten och mångfalden till ett bland andra instrument för att stärka varumärket Magiska Gotland, öka befolkningen till 65000, skapa fler arbetstillfällen, förbättra folkhälsan och locka fler besökare.
Av två skäl är det ett sätt att resonera som vi bestämt motsätter oss.
Det första är instrumentaliseringen. Kulturpolitik måste handla om kultur. Det övergripande målet måste vara att bidra till mer och bättre, just det, kultur. Att kultur kan bidra också till annat är gott och väl. Men när det där andra blir det som ska uppnås, då blir kultur något helt annat än en dynamisk, utmanade och obunden kraft.
Det andra skälet är att objektet för den regionala kulturplanen faktiskt inte är medborgarna, utan regionen i sig. Det är så planens förvirrande beskrivning av kulturlivet på ön ska ses, den ska sälja in Gotland.
Målet skrivs om från att stärka medborgarna till att stärka Gotland. Det är en farlig väg att gå.
När regionen själv blir det uttalade målet för politiken och inte medborgarna förflyttas också avgörandet om vad som är bra och gott från medborgarna till politiker och näringsliv.
Om målet för kultur förflyttas från vad som är bäst för individ och samhälle till det som är "bäst för Gotland" så blir det kommunstyrelsen, besöksnäringen och kalkindustrin som fäller avgörandet.
Och det var liksom inte poängen med de kulturpolitiska mål som riksdagen antagit. Det är precis så den obundna dynamiska kraften tämjs till något välkammat och trevligt, "ett stimulerande kulturutbud" som ska locka fler besökare och fastboende. Det är precis så regionen själv blir politikens mål och inte medborgarnas väl och ve.
Och det är en farlig väg att gå. Spåren av de stora -ismerna på 1900-talet som behandlade medborgarna just så ger tydliga besked. Det duger inte! Därför upprepar vi vår uppmaning till kommunfullmäktige att dra tillbaka kulturplanen och tills vidare avstå från kulturkofferten.