Rättsläget och dess konsekvenser
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Givetvis ska vi ha lagar och förordningar men de ska vara lätta att förstå och präglade av sunt förnuft. De rikstäckande lagarna och förordningarna borde utsättas för fin granskning med syfte att gallra bort otidsenligt material. Det lokala regelverket är mycket enklare att kontrollera eftersom vi själva har möjlighet att vidta åtgärder. Det har funnits mycket i den offentliga verksamheten som gett anledning till en kraftig turbulens. De händelserna tänker jag inte beröra utan i stället rikta uppmärksamheten på möjligheterna att lösa problemen
Ibland förefaller det som om den offentliga verksamheten håller på att kantra. Våldet ökar, respekten för den enskilda individen minskar. Ropet från rättsväsendet, polisen och kriminalvården om ytterligare resurser blir allt kraftigare. Gamla kända begrepp som kärnfamilj och uppfostran har fått en nedsättande klang.
Är det inte dags att börja tänka om? Gör vi inte våra barn och ungdomar en stor otjänst genom att vi som vuxna inte delar med oss av vår livserfarenhet. Det är ändå i de tidiga åren som rättsmedvetandet präglas. Hörnstenen är naturligtvis familjelivet och skolan. Det är här resurserna bland annat ska sättas in för att förebygga konsekvenserna av ett förslappat samhälle och inte när skadan redan är skedd. Resultatet blir annars en otrivsam miljö med galopperande kostnader.
En annan viktig del som jag även vill beröra är borttagandet av den allmänna värnplikten. Även den en viktig del i ungdomars utvecklig innan man träder in i vuxenvärlden. Den är av stor betydelse för deras förmåga att arbeta i grupp under stress. Det är inte vapenskramlet jag är ute efter utan en samhällsinsats där båda könen finns representerade. Att vi skulle byta ut värnplikten mot en yrkesarmé tycker jag är helt felaktigt och odemokratiskt.
Det är viktigt att vi alla upplever det gemensamma ansvaret för vårt land. Vi borde därför snarast kalla hem alla internationella militära engagemang. Vi behöver resurserna på hemmaplan. Det kunde i någon mån även medverka till att bekämpa ungdomsarbetslösheten och dess negativa konsekvenser.
Avslutningsvis: arbetslöshet ökar brottsbenägenheten inte minst hos ungdomar. Jan Björklund är en person med många strängar på sin lyra. Han har föreslagit att samhället i samarbete med arbetsgivarna ska satsa en miljard på 40 000 lärlingsplatser. Det är ett mycket lovvärt initiativ. I våra grannländer Danmark och Tyskland är lärlingsutbildning huvudvägen in i ett yrke. Dessa länder har också betydligt lägre ungdomsarbetslöshet än i Sverige.