Det som just nu sker på norra Gotland i den tänkta nationalparken Bäste träsk är oerhört sorgligt. Vi är beroende av vatten för att kunna bo och leva, nu äventyras det och en unik miljö för kortsiktiga vinstintressen. Värden som är många gånger större än den krossade kalken hotas att omintetgöras. En blomstrande ekoturismnäring som skulle kunna bringa oss stora tillskott i form av arbetstillfällen och fler besökare till ön slås till spillror av privata bolag.
De värden som kommer till oss på Gotland i form av arbetstillfällen är jämförelsevis få och under en begränsad tid.
Det gör riktigt ont i att se hur dessa, våra värden, försvinner hastigt och bort från ön. Vi skulle kunna leva på räntan från naturen, inte förbruka naturresurserna utan om och om igen använda samma naturresurs. Men nu konsumeras naturresursen, krossas och skeppas härifrån.
Det är i sanning en sorg för Gotland, speciellt för boende och näringsliv på norr. Utan eftertanke blir vår ö, den ö som jag växt upp på, ett eldorado för den stora och profitstinna industrin som när det inte finns värden kvar lämnar stora hål i det som var unik natur och drar vidare till nästa plats. Kvar står vi med stora sår i marken och till råga på allt också med oljeriggar som suger ut det svarta klimatgiftet.
Ja, det är i affekt som jag uttrycker min sorg över det aningslösa och kortsiktiga sätt som vi förstör Gotland för kommande generationer. Hur kommer Gotland vara för våra barnbarn och deras barnbarn?