Problemet med gotlandstrafiken
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Denna förklaring tycker jag är "tillrättalagd" för att förklara statens ovilja att göra något för gotlandstrafiken.
Att hänvisa till EU:s regler är väldigt ihåligt eftersom problemen har pågått sedan 1980-talet och vi blev medlemmar i slutet på 1990-talet. Att vi sedan har haft två statsministrar, en riksdagens talman och en landshövding som har talat om "vår väg" minskar ju inte avtalet om "vår väg".
Nog om detta "dribblande" hit och dit angående EU-regler, priser med mera. Huvudsaken är att vi enas om rättvisa för gotlandstrafiken på "vår väg". Nu är det dags att ta nya tag och kämpa för att få gotlandstrafiken till en rättvis och vettig nivå. Därför uppmanar jag alla oavsett var vi bor, att komma med konkreta förslag om hur vi skall komma till rätta med problemen med gotlandstrafiken. I första hand riktar jag mig till våra gotlandspolitiker att ta tag i detta.
När det gäller kostnaderna för gotlandstrafiken så rör det sig om "småpengar" i statens budget. Tar man som Nils Nordenbrink skriver, en bråkdel av Trollhättanprojektet och ytterligare en ännu mindre del av de 75 miljarder som bilisterna betalar i skatt (varav endast 15-18 miljarder går tillbaka till bilisterna i form av vägunderhåll med mera), så är problemet med gotlandstrafiken ekonomiskt löst.
Då fattas det bara viljan från statsmakten om det sedan är vägverket eller annan som är huvudman tycker jag är mindre intressant.