På senaste fullmäktige beslutades att för 5,7 miljoner kronor sälja tomten som höghuset på Snäck byggdes på. Moderaterna med Håkan Onsjö i spetsen pläderade med hög svansföring att köpeskillingen var för låg. Moderaterna vill därmed ge sken av att vara ett hederligt parti som värnar om skattebetalarnas pengar i motsats till de andra. I verkligheten finns det en stor portion av osaklighet i deras argumentation.
Onsjö anförde "att skänka flera miljoner till en enskild näringsidkare är precis sådant som gör att vi hamnar på sista eller näst sista plats i alla företagsrankningar. Det är det värsta i ett företagsklimat som över huvud taget finns, det är när kommunen går in och gynnar enskilda näringsidkare på bekostnad av andra."
Han antyder därmed att det både fanns betydande möjligheter att få ett högre pris och att det fanns medvetna inslag av att gynna en enskild näringsidkare. Sanningen är den att förhandlingskorten hade spelats bort under föregående mandatperiod, då Moderaterna var med och styrde. Vi stod nu inför en situation där vi antingen gick med på att sälja till framförhandlat belopp, eller ge oss in i långdragna rättsliga processer där utgången knappast kunde antas vara mer gynnsamt för regionen. Snarare åt det andra hållet med tanke på att gällande tomträttsavtal gav regionen 100 kronor (!) per år.
Miljöpartiet ville inte se framväxten av ett höghus på Snäck. Redan 1991 reserverade Miljöpartiet sig, då tillsammans med Vänsterpartiet, mot planläggningsbeslutet som öppnade upp för den stora byggnaden. Att det fanns en gällande detaljplan som tillät bebyggelse av ett höghus gjorde det omöjligt att stoppa det när det nu flera år senare söktes bygglov. Det sista halmstrået som fanns var ett civilrättsligt avtal mellan kommunen och tomträttsinnehavaren som innebar att ett sådant höghus skulle byggas för turiständamål medan nuvarande användningsområde var avsett för bostadsrätter.
Såväl möjligheten till att stoppa byggandet av höghuset som möjligheten till att ha en stark förhandlingsposition vid markförsäljning försvann när regionen diskuterade och förhandlade om planerna på Snäck under 2007-2009. I ett brev från 17 juni 2010 bekräftar dåvarande kommunstyrelsens ordförande nämligen att kommunen anser att tomträttsinnehavarens planer att bygga bostadsrätter inte utgör ett problem för kommunen.
När dåvarande styre inte passade på att förhandla om priset samtidigt som ett ändrat användningsområde diskuterades, så missade de chansen att förhandla till sig ett bra pris. Att låtsas som om att det nu bara är att kräva mer pengar när huset står där och markinnehavaren fortfarande har ett tomträttsavtal som ger regionen 100 kronor per år är att ge en fel verklighetsbeskrivning i syfte att plocka politiska poäng.
En populistisk argumentation i ett spel om väljarnas ynnest som det här handlar om blir då en minst lika viktig förklaring till ett lågt förtroende från näringslivet gentemot politiken.