Politik handlar om att vilja
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Är Gotland nu indraget i en ny avknoppningsprocess av den offentliga sektorn? Helt nyligen miste vi vårt försvar, nu skall ytterligare indragningar göras i form av centralisering av makten.
I inledningen av Ansvarskommitténs slutbetänkande står följande:
? Centralt är förslaget om att inrätta 6-9 direktvalda regionkommuner vilka ersätter dagens 21 landsting. Förutom ett övertagande av ansvaret för hälso- och sjukvården ges regionkommunerna ett samlat uppdrag inom regional utveckling och tillväxt.
? Parallellt organiseras staten om i 6 -9 nya län vilka sammanfaller med regionkommunerna . Dessa blir också grundmodellen för indelningen av statliga myndigheter.
? Modellen bygger på en utvecklad samverkan mellan staten och regionkommunerna
? Den nya samhällsorganisationen, innefattande större län och nya regionkommuner, kan införas i ett första steg redan till valet 2010.
Dagens 21 län och landsting ska dock vara ersatta med en ny indelning senast till valet 2014.
Vad innebär detta för oss öbor? I nuläget har Gotland en länsstyrelse som ger oss en direktkontakt med den statliga myndigheten. Vi har en primärkommun med region- och landstingsstatus. Om Ansvarskommitténs slutbetänkande genomförs återstår en primärkommun som är helt beroende av regionkommunen på fastlandet.
Låt mig utveckla vad det här bl.a. kan komma att betyda:
? Vi har t.ex. vårt fina lasarett som vi byggt med lokala skattemedel utan statligt stöd. Det sköts idag på ett föredömligt sätt. Vid behov av kvalificerad specialkompetens köper vi de tjänsterna på fastlandet. Det fungerar utmärkt. Om bestämmanderätten flyttas över till fastlandet kanske lasarettet läggs ned och det blir som på Bornholm där sjukvården flyttades över till Köpenhamn och patienterna transporteras med hjälp av flyg.
* Ett annat exempel är det rysk/tyska projektet med torn och gasledning som skall placeras innanför vår ekonomiska zon i Östersjön till skada för fiske och natur. Vem vill dessutom har ryska marinen patrullerande i närheten av vår östra kust. Ett sådant beslut skulle säkerligen tas över våra huvuden.
Stunden är nu kommen när vi skall ta beslutet om Gotlands framtid grundat på vårt förhållande till fastlandet. För mig förefaller det alldeles självklart att en bra modell för en sådan överens-kommelse är Ålands uppgörelse med Finland. Ålänningarna gavs stor frihet och självstyre i den lokala verksamheten men får även ett betydande ekonomiskt stöd från Finland.
Tunga argument för att Gotland skall vara en egen region är dess centrala läge mitt ute i Östersjön omgivet av gamla handelspartner. Utvecklingsmöjligheterna finns därmed inte bara på det svenska fastlandet. Invånarantalet och öns storlek har även betydelse. Officiellt finns ca 57 000 fast boende. Till detta kommer ytterligare 20 000 personer som är skrivna i annan kommen men som vistas den mesta delen av sin tid på ön. Under högsäsong räknar besöksnäringen med ett tillskott av en miljon gäster.
Avslutningsvis vill jag påminna om att politik handlar om att vilja. Här gäller det att vara fast i sitt ställningstagande och inte vackla. Annars kommer andra att besluta och då blir det kanske inte som man tänkt sig.