Det är lätt att förstå Hangvarfolkets skräck och förtvivlan inför att göra det som finns kvar av norra Gotland till vindkraftsindustri.
Liksom förtvivlan hos dem som investerat i ett boende vid Snäck och nu ska ha ett höghus framför sig.
För somliga är allt som hör till vår natur och miljö bara något som bör "utvecklas" och exploateras. Det är modernt, allt annat mossigt och omfattas endast av bakåtsträvare. Det ger pengar på kort sikt. Vem bryr sig om hur här ser ut om hundra år!
Men så finns alla vi andra som förstår att vi är en del av naturen och måste vara intelligenta nog att leva i samspel med den. Att hittills har Gotland haft något att erbjuda dem som vill ha och mår bra av varligt hanterad natur, långt från storstäder och Disneylands.
Det värsta är kanske ändå hur planer på exploatering beslutas utan att allmänheten är medveten.
Vill man tjäna stora pengar snabbt på vad man kan ta från Gotland är allmänheten den sista part som är informerad. När man väl är det är det oftast genom media, och då är det så dags.
Ornitologer må försöka föra norra Europas alla flyttfåglars talan, då vindkraftsindustri läggs mitt i deras flyttväg.
Människor må överklaga höghus, villavagnar och betongbryggor på stranden eller vindkraftverk i unika naturområden. Eller kalkbrott vars konsekvenser ingen vet.
Vad hjälper det. Allt är redan uppgjort mellan exploatörer och beslutsfattare. Människors protester avfärdas som störande gnäll, och segervisst kör man över dem.
Och ändå protesterar vi.