Klinte kyrkoråd har begärt länsstyrelsens medgivande till att "montera ned och ställa undan piporgeln i Klinte kyrka". Orgeln anskaffades från Grönlunds Orgelbyggeri i Gammelstad i samband med kyrkans invändiga restaurering 1977. Upphandling av orgel är ett ur både ekonomisk och musikalisk synpunkt verkligen grannlaga företag, ett avyttrande inte mindre.
Undertecknad, den tiden kyrkorådets ordförande, skulle kalla det svek att inte i ärendet vädja om besinning. Om nu Klinte-orgeln skall bort, varför då det?
Orgelns klang är skarp. Inte för skarp utan just skarp. Det var den tidens klangideal. Undertecknad hörde under ett par decennier till dem som inte bättre förstod än att hålla till godo med och glädjas över den orgel vi hade verkat för och fått. Inte heller de kyrkomusiker, som då tjänstgjorde, kom med någon klagan. Skall varje ny tids klangideal få vara bestämmande, skulle det innebära att stiftets alla orglar "monteras ned och ställs undan" ungefär vart trettiofemte år.
Orgeln håller inte stämningen. Kanhända det. Man menar att den står utsatt för drag. Drag kan och skall rimligen åtgärdas. Försynen har skänkt mig gåvan att kunna skilja på musikaliskt rent eller falskt. Själv kan jag inte påminna mig att Klinte-orgeln därvidlag vållade tjänstgörande präst något lidande utom när det var jag själv som sjöng falskt. För den skull behöver man ju inte komma på tanken att det är orgeln som skall straffas.
Hinder för kistor. Koret i Klinte kyrka är trångt, ibland ett bekymmer vid begravningsgudstjänst. Trångt är det också när kistan skall bäras ut och verkligen inte bara i Klinte! Som skäl för planerad nedmontering och undanställning av orgeln åberopar man därför svårigheten att få kistor ut ur kyrkan. På något sätt tycks man emellertid ha fått dem dit in.
Kyrkoråd och kyrkomusiker i Klinte har drabbats av en vurm för i sammanhanget senaste nytt. Nuvarande piporgel skall ersättas av elektroniskt instrument, digitalorgel. Så är tanken. Piporgeln må sen vara undanställd, magasinerad eller deponerad, men då är den borta! Ett mycket stort ansvar vilar på dagens beslutande. Nya tider kommer med nya sockenbor, beslutande och befattningshavare. Framtida kyrkomusiker kommer inte att jubla över att man i varje fall har haft en Grönlund-orgel i Klinte!
Man har nämnt möjligheten att Klinte-orgeln ju kan deponeras (tillfälligt placeras) i annan kyrka. Skriv vilka avtal som helst, men tro bara inte att den i så fall någonsin kommer tillbaka! En deposition är i realiteten för det mesta liktydig med gåva. Och vad gör väl det, bara man vet vad man gör! Klinte kyrkoråd förefaller berett att till vem det vara må skänka bort ett inventarium, idag med ett par miljoner kronor i nyanskaffningsvärde! Solklar kapitalförstöring. Är sockenborna i gemen verkligen medvetna om det? Beredda på det?
Lösningen är enkel: glöm varje tanke på nedmontering, undanställning och deponering. Komplettera istället med ett mindre instrument för användning så att säga "till vardags". Låt sen 1977 års orgel få komma till användning om och när tjänstgörande organist kan och vill uppskatta och vårda den efter förtjänst. Den äter inte bröd där den står.