INSÄNDARE: Pelles stora chans

Pelle Pellesson blir inkallad på sin närmaste chefs kontor och får beskedet att "du är en av dem som nu blir avskedad inom barn- och utbildningsförvaltningen". Pelle får ett papper som talar om att han varit anställd i några få år. Pelle blir naturligtvis helt chockad, innerst inne vet han att han varit anställd inom kommunen i mycket längre tid än så, men texten på papperet är mycket tydlig. När Pelle gått igenom sina anställningsbevis visar det sig att han har varit anställd i närmare 20 år. Om personalchefen på det företag jag arbetade haft så dålig ordning i sin administration hade den chefen omedelbart blivit förflyttad och inte snett uppåt utan ut genom porten. Kan denna oro och förtvivlan som skapas mätas i pengar - nej knappast - men kraftigt skadestånd vore på sin plats. När Pelles fall är utrett så får nästa person samma besked, ny förtvivlan och personalavdelningen viftar bort det hela som inget väsentligt hade hänt.
Är ledande personer helt okänsliga för hur man hanterar sina medarbetare? Är detta ett utslag av den borgerliga ledningens omtalade "jobbpolitik". Det sprids en liberal myt om att det inte är någon katastrof att bli arbetslös, utan det ska ses som en förmån och möjlighet att komma vidare. Om det verkligen är en "chans" kan jag inte begripa varför alla chefer har både fallskärm, flytväst och förmånliga pensioner. Varför gillar chefspersoner inte nya chanser? Lite arbetslöshet och dålig ekonomi borde väl pigga upp även en chef.
Varför är det alldeles tyst från kommunens politiska ledning, de som brukar tala om hur viktigt det är att kunna rekrytera nytt folk. Skall usel personalpolitik ses som ett erbjudande - kom till Gotlands kommun - här blir du raskt och oseriöst avskedad så att du får en ny chans. Det finns stor anledning att fundera över politisk ideologi inför nästa val.

Insändare: Pelles stora chans