Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Carina Grönhagen frågar om man har råd med sjuka barn och gnäller lite på borgarna, vilket väl kan vara roligt. Men jag har ofta frågat mig hur familjer klarade sig på 60-talet som ju inte var någon dålig tid att leva i. Staten hade inga skulder till stora kapitalägare i utlandet. Sjukvården fungerade och åldringarna svalt inte ihjäl. Daghemmen byggdes ut och skolan var bra. Dessutom hade i princip alla ett arbete att försörja sig på. Nu är det ekonomiska svårigheter överallt. Hemska tanke - det är väl inte så att det konsumeras mera än vad produktionen tål.
