Oroligt om korttidsboendet i Hemse

Gotland2005-06-04 06:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
"Vart är äldreomsorgen på Gotland på väg?" Den frågan ställer sig flera insändare. Det gör jag också och många, många andra, vem man än talar med. Det är smärtsamt nog ändå på många sätt och vis att åldras både fysiskt och mentalt och det kommer till oss alla om vi får leva. Ska vi som bor på landsbygden då därtill också behöva känna otrygghet och rädsla att med våld slussas långt hemifrån nära och kära till en anonym, främmande miljö? Att efter ett långt liv behöva känna att de som styr och bestämmer just nu stoppar in oss där de tror att det är minst kostsamt? Utan hänsyn till hur man själv upplever sin levnadssituation. Det är ingen bra rehabilitering. Inte blir den billigare heller för man riskerar att tappa livsgnistan och blir svårare att rehabilitera.
Det igenkännande sociala nätverket är oändligt mycket mer betydelsefullt. Argument som närhet till lasarettet för korttidsboende tycker jag är korkat, det har sekundär betydelse. Målsättning att flytta in alla äldre till Visby är en tragisk, beklämmande livssyn. Den saknar inlevelseförmåga, är hänsynslös.
Hemse vårdcentral är perfekt för bland annat korttidsboende. Byggt i ett plan, har geografisk och fysisk närhet och lätt att ta sig ut även i rullstolar. När man är där i ett ärende antingen till läkare, tandvård eller apotek så sitter det alltid pensionärer och besökande i entrén eller utanför och pratar med varandra. Det inger ett mysigt och hemtrevligt intryck och atmosfär och som jag tror - stimulans. På Hemse har hela Sudret alltid ärenden och det är lätt att slinka in och besöka pensionärer och rörelsehindrade både på Hemse vårdcentral och Iliansgården och här träffar man alltid bekanta.
Under senare år har det styre av politiker och tjänstemän som vi har idag lagt ner det ena ålderdomshemmet efter det andra, mest på landsbygden. Man har med list räknat fram att det skulle bli för dyrt att med arbetsmiljöverkets standardkrav bygga om och därtill medräknat utrymmen som i praktiken inte behövs eller krävs. Sedan inbillar de sig också naivt att alla gamla människor vill bo nära servicecenter och inte har något som helst intresse eller längtan att få komma ut i naturen eller har behov av närhet till hembygden. Vilken dårskap! Praktexemplet av okunskap är väl Pjäsen som är inklämt mellan två trafikleder och byggt på höjden. En glädjekälla och trivselfaktor som en liten katt är, skulle där snabbt bli överkörd och vem har lust att gå ut och andas in bilavgaser och höra dån från biltrafik? Men så är det visst att politiker vill att vi ska sluta våra dagar.
Alla vet vi att den äldre, vårdbehövande generationen ökar i antal och tvingas mer eller mindre bo kvar i sina hem så länge som möjligt. Då går det stick i stäv med detta att lägga ner platser i korttidsboende. Tvärtom behöver de ökas ut både i Visby och Hemse i framtiden tror jag om ålderdomen ska få vara värdig och inte leda till vanvård.
På den tiden jag jobbade från 50- och fram till slutet på 80-talet upplevde man att politikerna och tjänstemännen inom äldreomsorgen ville de gamlas bästa. Man märkte och kände viljan, strävan och engagemang till omsorg, medmänsklighet och människokärlek. Så är det generellt inte idag. Jag kan här hänvisa till GT 13/10, 2004 i en intervju med dig, Björn Jansson. Den är skrämmande.
Vi vet nog alla att det idag är kärvt med ekonomin. Det är så mycket annat som politikerna hellre lägger pengar på.
Då tycker jag att ni som sitter i Social- och omsorgsnämnden i Gotlands kommun, både politiker och tjänstemän bör föregå som goda exempel och inför fullmäktige förklara, argumentera och yrka om en tillräcklig budget till en fortsatt god äldreomsorg, för denna är en av de viktigaste utgifterna i en kommunal budget. Inte som det verkar idag, att ni lydigt och cyniskt bara viker er inför fullmäktiges beslut om snäva medel till äldreomsorgen. Denna attityd ger fel signaler till den unga generationen. Vi i den äldre generationen har rätt att bemötas med respekt och ha samma människovärde och valfrihet som de unga. Tack för ordet.
Läs mer om