Människor säger mycket, mycket verkar bara floppa ur munnen utan eftertanke. Jag tycker nog innan man säger en del saker ska man tänka till innan det lämnar munnen, kan bli så fel annars.
Jag har just gått igenom ett jättetufft sorgearbete, min situation börjar äntligen normaliseras igen efter en oerhört tuff vår som ensam.
När det hände hörde ganska många av mina vänner av sig, det var mycket skönt. De flesta sa att ”Om det bara är något jag kan göra, hör av dig” eller ” behöver du hjälp så ring” eller ” jag kommer om du behöver mig”.
Jaja, vid några tillfällen hörde jag av mig till några av de som erbjudit sig sitt stöd, jag behövde lite hjälp, inga svåra eller tunga saker, bara lite sällskap en gång till exempel.
Jag fick ingen hjälp, alla hade ursäkter av olika slag ”är hundvakt” eller ”måste ut på landet ett ärende” eller ”har tid vid tandläkaren”. Tid vid tandläkaren hela dan?
Alla dessa ”vänner” är pensionärer och jag vet att ingen av dem har i vanliga fall speciellt mycket att syssla med, annat än läsa veckotidningar och se på TV.
Men så är det bara, när det kommer till kritan så är tonen annorlunda. Så tänk lite innan ni pratar och lovar, kära medmänniskor.