Två vänsterpartister kände sig omedelbart trampade på tårna av Irene Magnussons härliga insändare om hur det står till med Gotlands politiker.
Men tyvärr. De minskade inte politikerföraktet. Tvärtom.
En av dem tycker att arga insändare tar längre tid att skriva än att vara politiker. Och rekommenderar alla insändarskribenter att gå in i politiken, för där väntar ett rus!
Maktberusning, kanske? Och bägge känner sig träffade av att det blev "offentligt" hur fina möbler man kostat på sig vid flytten till Visborg, allt medan det inte finns pengar till verksamheterna.
Samhällen där alla är politiker och där kritik utifrån inte är välkommet brukar inte överleva. Folkopinionen kan kasta diktaturer över ända och vara effektivare än det dagliga harvandet i nämnder och styrelser.
Insändarskribenter behövs på Gotland, hur obekvämt det än är för politiker och tjänstemän!