Omorganisation igen
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Vem som helst skulle protestera mot sämre status och villkor, alltså att man nu även på läkarnivå tvingas in helt i ledet i den numera ransonerade sjukvården. Det är frustrerande att mista inflytande och trenden i vården är dessutom att läkarnas bedömningar och behandlingar läggs över på andra yrkesgrupper eftersom läkare numera är en självskapad bristvara.
Tufft och inte särskilt roligt för läkarna och man förstår tidningarnas något smala rapportering, för när man gör personlighetsundersökningar så ses ett tydligt mönster av flest kämpande individualister i läkargruppen jämfört med de oftast mera tjänande försynta sjuksköterskorna.
Jag skulle vilja vidga bilden av omorganisationen något genom att berätta att andra yrkesgrupper hoppas på förbättringar.
Till exempel sjuksköterskorna som nu äntligen ser ut att få lite inflytande över vården med egen yrkesrepresentation på ledningsnivå och också god omvårdnadskunskap hos sin högsta chef med bättre erkännande och förståelse för yrket som följd och då förhoppningsvis bekräftelse för sin betydande kunskap och arbetsinsats.
Dessutom hoppas vi på bättre framförhållning och jämnare tillgänglighet i vården med den nya organisationen.
Nu menar jag alls inte att förringa den stora kunskap som läkarna har och den är absolut nödvändig, prisad och efterfrågad och jag hoppas innerligt att hängivna och trivsamma läkare stannar kvar i organisationen för att samarbeta och bevaka vårt gemensamma intresse, god och säker vård till våra patienter, och för att tillsammans verka för en bra dialog med ledningen i den nya organisationen.
Politikerna får ensamma stå till svars för sjukvårdsransoneringarna, de "100 tjänsterna som ska bort" - tänk på det när du röstar nu!