Det finns anledning att fundera över det faktum att så stora områden på Gotland har pekats ut som riksintressanta för stenindustrin av SGU. Enligt GA 30/8 2012 så äger tyska Heidelberg Cement cirka 3 600 hektar och finska Nordkalk 2 600 hektar av områdena.
Den värdefulla stenen behövs i järn och stålindustrin och den kemiska industrin. Den gotländska kalken har hög kvalitet och borde därför betinga ett högre pris än alternativen.
Frågan är vad Gotland får tillbaka som kompensation för de miljardvärden som exporteras?
Frågan är också varför svenska staten har tillåtit att en så viktig resurs för svensk industri har hamnat i utländsk ägo? Riksintresset borde väl följas av att den svenska järn och pappersindustrin garanteras tillgång till stenen?
Liksom malmen i Kiruna genererar vinster till staten genom LKAB borde väl vinsterna från Gotlands "vita guld" generera vinster som stannar i Sverige? Som gynnar Gotland!
Staten äger malmgruvor och skogar men har av någon anledning överlåtit kalkstenen till utländska ägare. Varför?
Är det fortfarande möjligt att kräva att Nordkalk och Heidelberg betalar för stenen så att Gotland får någon kompensation ? En fond som kan användas för att skapa nya jobb när stenen är slut om 25 år?
Är det dessutom inte rimligt att kräva en vision/plan på hur brotten ska återställas när stenen är slut? Hur ska det se ut i Klinthagen 2015? Vid Ducker i Bunge 2035? Vilka investeringar krävs?
Vid sidan av att ta hänsyn till riksintresset för naturvård borde villkor om ekonomisk kompensation föreligga innan brytningen påbörjas.