Oklarheter och osäkerhet präglar asylprocesserna

Gotland2017-08-18 12:51
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Är Sverige en fungerande rättsstat? Går asylprocessen rättssäkert till?

Pojke A, en skötsam pojke, född och uppvuxen som afghan i Iran, blir inkallad som kanonmat till kriget i Syrien. Han flyr till Sverige och lär sig svenska på två månader.

Migrationsverket anvisar honom, precis som alla asylsökande, ett juridiskt ombud.

Denna advokat, som dessutom befinner sig i en helt annan landsända, vägrar träffa sin klient. Migrationsverket tillåter inte pojken att byta advokat.

Det hela slutar med att pojke A:s advokat glömmer att skicka in rätt papper angående asylprocessen till Migrationsverket och pojken får avslag och ska nu skickas till Afghanistan – där han aldrig har varit.

Pojke B får ingen advokat av Migrationsverket. Brev skickas i omgångar med krav på en advokat i pojkens närhet.

Plötsligt ringer en arg dam från Migrationsverket och säger: Han har visst en advokat och alla förhör är redan gjorda.

Nej, svarar jag. Jag har företrätt denna pojke sedan han kom till Sverige, och vi har inte varit på några asylsamtal och vi har inte träffat någon advokat.

Jo, säger den arga damen!

Okej, då vill jag ta del av de handlingar som du säger finns. Sekretess, säger damen från Migrationsverket och slänger på luren!

I detta fall blev jag tvungen att skaffa en privat advokat som nu företräder pojken. Vad hade annars hänt?

Pojke C är en lågbegåvad analfabet. Han tappar bort sin älskade familj i flykten och följer med ett gäng pojkar till Sverige. Vid det första asylsamtalet vid gränsen ber han kompisarna att fylla i alla papper om identitet och ålder och så vidare.

Han själv har ingen som helst aning om sin ålder, eller ens hur hans namn ska stavas.

Efter två år i Sverige fyller han enligt detta papper 18 år och ska slängas ut från sitt pojkboende, sitt fotbollslag och sin trygghet till en vuxenanläggning i norra Sverige. Han gråter och oroar sig: Jag klarar mig ju inte själv.

En åldersbedömning enligt Riksmedicinalverket görs. Den visar att pojken ”med största sannolikhet är under 18 år” troligen är han 16. Men ingen tar hänsyn till denna åldersnedskrivning. Pojken hänger helt i luften!

Migrationsverket anser att åldersnedskrivningen bara har med deras process att göra och vägra skriva en anvisning till regionen om att ta tillbaka pojken, regionen vägrar att ta tillbaka pojken utan en anvisning från Migrationsverket. Moment 22!

Snälla människor betalar hyra för pojken, så han kan stanna nära sitt pojkhem och sin fotbollsklubb.

Har detta gått rätt till?

Sverige vakna!

PS: Utan dessa barn ”långtbortifrån” hade varken skolan, simhallen eller gymmet i Fårösund på norra Gotland funnits kvar.

Läs mer om