(O)helig borgarallians vill sälja ut njursjukvården till riskkapitalbolag?

Gotland2007-02-28 06:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Borgerliga politiker har låtit sej uppvaktas av läkemedelsbolaget Gambro som vill sälja hela "kittet" av dialysapparater och behandlingar av dialyspatienter till hälso-och sjukvården på Gotland. Försäljningsknepet kan ha varit att "om ni låter oss driva dialysen så får ni ett bättre pris på apparaterna". Ett annat att dialysen då bättre skulle klara av läkarförsörjningen.
Är det en bra affär för sjukvården på Gotland att riskkapitalbolaget Wallenbergs Investor, som äger läkemedelsbolaget Gambro, tar ansvaret för dialysvården?
Är det en bra affär för patienterna? Som sjukvårdspolitiker måste man ju se till alla gotländska patienters behov och till att det är de medicinska behoven som styr och inget annat, i enlighet med hälso-och sjukvårdslagen.
Det första som hände när det blev känt att läkemedelsföretaget Gambro uppvaktat de borgerliga politikerna var att den njurspecialist som var rekryterad till dialysavdelningen av hälso-och sjukvårdsförvaltningen hoppade av och inte kommer hit.
I Lund och Uppsala har landstingen tagit tillbaka dialysen i landstingens egen regi efter att den tidigare drivits av Gambro. Anledningen är helt enkelt att landstingen driver den här typen av verksamhet bättre och mer kostnadseffektivt.
I anslutning till lasarettet i Falköping finns en privat Gambroklinik. Men den kliniken förutsätter ett "dragspelsarrangemang" med njurkliniken på kärnsjukhuset i Skövde. Det är i Skövde man får ta emot alla komplicerade dialyspatienter, och dem man inte kan dialysera på Gambrokliniken. Två pensionerade läkare, samt den läkare som tidigare sa upp i sej i vredesmod från dialysen på Visby lasarett, står för läkartillgången på Gambrokliniken i Falköping. Enligt uppgift från oberoende källor dras kliniken med problem att kunna rekrytera läkare.
Njurspecialister är i allmänhet intresserade av hela vårdkedjan, av patienten, av utredningen, behandling, forskning och utbildning. Det är tyvärr sällan som det är själva dialysbehandlingen som är det enda intressanta för en njurspecialist. Det finns heller ingen entreprenad i Sverige som har velat ta ansvaret för hela njursjukvården, utan det handlar om de relativt okomplicerade dialyspatienterna som hittills har visat sej vara lönsamma för riskkapitalbolaget Gambro. Ungefär som "att plocka russinen" ur kakan.
Försäljningsargumentet att en utförsäljning av dialysavdelningen till Gambro skulle lösa vår läkarförsörjning är inte trovärdigt. Hur trovärdigt är det när den läkare som tidigare varit anställd vid dialysavdelningen på Visby lasarett, och slutat där med buller och bång, nu plötsligt dyker upp som agent för läkemedelsföretaget Gambro för att köpa upp sin gamla arbetsplats? Det är inte ens komiskt.
Hälso-och sjukvårdsnämnden har antagit en etisk plattform för hur samarbetet med läkemedelsindustrin och försäljare av medicinsk teknisk utrustning skall gå till. Allt för att patienterna ska känna att läkare och annan professionell personal tar ställning till behandlingar och dylikt utifrån vetenskap och beprövad erfarenhet och inte utifrån kommersiella bedömningar och värderingar.
I den här frågan har de borgerliga allianspolitikerna överträtt en etisk gräns och försöker nu rädda sitt anseende genom att hänvisa till att lagen om offentlig upphandling (LOU) ska gälla. Det kan ju finnas andra riskkapitalbolag som kan vara intresserade.
Men människovärdet är större än marknadsvärdet. Andra fördelningseffekter än marknadens måste därför gälla för den gemensamt ägda hälso-och sjukvården.
Dialysavdelningen på Visby lasarett ska inte bjudas ut till försäljning till riskkapitalbolag och våra skattepengar ska inte hamna i Wallenbergs aktieportföljer. Sjukvårdens patienter är minst av allt betjänta av en sämre vård och av en omvänd Robin Hood -beskattning.
Läs mer om