Replik till SKL:s insändare i GT 14/12 2010.
SKL försöker få kraven på ökat statligt ansvarstagande för skolan som något som skulle motverka skolutveckling och lyckas alliera sig med Lärarförbundet i frågan. Vad är man orolig för? Skulle det äventyra skolutvecklingen om staten garanterade skolorna de medel som krävs för att eleverna ska nå de nationellt uppsatta målen?
Vem kan - med trovärdighet - ifrågasätta att det uppstår olikheter, när varje kommun helt självständigt ska avgöra vilka resurser skolan ska ha? Resultatet av snart 20 år av kommunalt huvudmannaskap är tyvärr inte ökad kvalité och ökad måluppfyllelse.
Lärarnas Riksförbund har lagt fram ett förslag som innebär att staten tar ett ökat ekonomiskt ansvar för skolan. Vi anser att det är viktigt att säkerställa en likvärdig skola i Sverige. Det får inte spela någon roll var man bor eller vilken bakgrund man har - alla elever har rätt till en bra utbildning.
Staten sätter upp målen för vad eleverna ska tillägna sig i skolan, det är därför logiskt att staten tar stor del i det ekonomiska ansvaret. Vad är det SKL räds?
SKL:s samarbete med Lärarförbundet har bland annat resulterat i en undersökning som visar att lärare inte anser att huvudmannaskapet är viktigare än mindre klasser, kompetensutveckling och dylikt. Bra!
Även om man inte kan ställa huvudmannaskapet i direkt motsats till rena verksamhetsfrågor, så är det ändå en fingervisning om att lärare i Sverige INTE anser att skolan får de resurser av kommunerna som krävs för att nå ökad måluppfyllelse!
Det blir inte mindre klasser och det satsas inte på lärares kompetensutveckling i tillräcklig utsträckning! Tvärtom. Klasserna blir större, medel för kompetensutveckling är det första som stryks i budgeten när det skall sparas.
Eleverna är de stora förlorarna i slaget om skolan. I synnerhet de elever som behöver extra insatser för att nå målen.
SKL skriver att nya arbetssätt är nyckeln till framgång därför att samhället förändras. Det pågår redan ständig utveckling i skolan.
Problemet är att lärare inte har möjlighet att vara de lärare de vill! Det fattas resurser. Att inte se det, DET är att blunda för verkligheten!
Lärarförbundet bryr sig inte om vem som betalar, men de bryr sig säkert om att det inte blir lärarna som får betala. Hittills har lärarna betalat - eller ska vi hellre säga eleverna?
Skolan måste, snarast, skyddas från neddragningar orsakade av prioriteringar i en hårt ansträngd kommunal ekonomi.
Ska eleverna i Sverige få den utbildning de har rätt till, måste SKL släppa prestigen och förutsättningslöst söka vägar till utveckling.
Elevernas bästa måste vara fokus! Det är nyckeln till framgång!