Norra Gotlands framtid mer än storskalig kalkindustri
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
För gotlänningarna handlar debatten i första hand om en trygg vattenförsörjning, vetskapen om att kunna bevara naturresurserna som i sin tur kan leda till en utvecklad arbetsmarknad på norra Gotland långt framöver och å andra sidan 20 års kalkstensjobb som står på spel om företaget inte får tillstånd att bryta detta brott.
Det är dags att vi slutar betrakta Gotland som ett u-land som är helt beroende av utländska investerare som är villiga att ta råvarorna från ön, förstör känsliga ekosystem i sin framfart och bara lämnar "guldgruvan" efter det att bytet är inne.
Vad händer om 20 år om det stämmer att det nu diskuterade brottet är det enda alternativet för Nordkalk?
Hur långt kan vi gå med att riskera tillgången till rent vatten på vår redan väldigt känsliga ö när vi vet att underlaget för det planerade brottet är uppenbart undermåligt?
Hur länge till kan vi bara diskutera utvecklingen för norra Gotland genom att göra stora vågen för kalkindustrin vilka marker den än gör anspråk på?
Vi ska göra minsta möjliga skada till mest möjliga nytta när vi förbrukar de naturresurser vi har till vårt förfogande.
När vi pratar användningen av kalk så är det slående siffror att ett ton gotländsk kalksten i form av krossgrus kostar ca 50-65 kronor medan ett ton gotländsk kalksten i form av slipade bänkskivor kostar 23 300 kronor (Fornsalens utställning om kalkindustri 2006).
Vi måste helt enkelt bli bättre på att förädla en mindre mängd kalksten på ön, till exempel inom möbelindustrin. Det är skonsamt för miljön och skapar många långvariga jobb. Dessutom behövs en rejäl debatt om norra Gotlands utveckling som inte behöver byggas endast på kalkindustrins vara eller icke vara.
Till slut vill jag bara kommentera Nordkalks klagosång när de avstod marker som idag är Natura 2000-områden (de områden som är så unika i ett Europaperspektiv att vi lovar låta dem vara orörda) och istället sökte sig mot Bunge "med myndigheternas goda minne".
Det aktuella området för det planerade brottet är så unikt att det föreslås ingå i en ny nationalpark (starkaste skyddet i Sverige för värdefulla områden - idag finns det 28 i hela Sverige).
Ojnaremyr som troligt kommer att påverkas av det planerade brottet föreslogs av Naturvårdsverket att bli just Natura 2000-område men plockades bort av regeringen efter en stark lobbykampanj från berörd industri.
Det är inte Nordkalks sak att förhandla fram med en enskild myndighet vilka områden som går att bryta.
I varje enskilt fall ska planen prövas gentemot gällande lagstiftning som finns där till skydd för alla oss vanliga medborgare som inte har samma apparat att lobba in sina intressen överallt.