Nionde november inte bara Fars dag
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Davidsstjärnan fick symbolisera det folk som inte hade rätt att leva. Klottrare såg till att kvarvarande rutor märktes ut med en stjärna och alla judar måste i fortsättningen bära en armbindel med en gul stjärna så att de andra, arierna, skulle veta vilka man skulle spotta på. Armbindlarna gjorde det sedan lättare för nazisterna att samla in judarna för transport till dödslägren.
Var denna judefientlighet unik för Tyskland? Nej, tyvärr inte. I Öst- och Centraleuropa förekom pogromer (hatutbrott med lynchningar) med jämna mellanrum. I Vichyregeringens Frankrike var det framför allt franska poliser som arresterade och samlade ihop judar för vidaretransport till Auschwitz under ockupationen på 1940-talet. Författarinnan Irène Némirovsky mötte sitt olycksöde 1942 och hennes minderåriga döttrar jagades under hela kriget av fransk polis, men tack vare goda och modiga vänner lyckades de undkomma. (De bar hela tiden med sig moderns manuskript till den mycket omtalade romanen Storm över Frankrike.)
Var vi då bättre i Sverige? Knappast troligt. Människor bär på det ondas och det godas möjlighet inom sig. Om omständigheterna drar åt det onda hållet, förlorar många sin inre moraliska kompassriktning och blir ondskans hantlangare.
Vi bör tänka oss för flera gånger innan vi sätter våra namn på listor för bojkott av israeliska varor eller ägnar oss åt antisionism det vill säga förbud mot invandring till Israel av förföljda judar från hela världen. Steget till en ny Förintelse är då inte långt, i synnerhet som Iran har en sådan inplanerad, något som landet inte precis håller hemligt.
Låt Fars dag även fyllas av varma tankar om judar, kristna och muslimer i Det Heliga Landet!