Naturlig mat eller extrem kost?
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Eftersom intervjun gjordes före Annikas föreläsning i Missionskyrkan kan man hoppas att Elisabeth Drugge som var där och lyssnade tänkte om. Om inte vill jag upplysa Elisabeth Drugge och andra skeptiker om några fakta.
Jag har själv ätit LCHF (lite kolhydrater och mycket fett) sedan en tid och mår alldeles ypperligt. Tycker Elisabeth Drugge att min mat saknar vitaminer och nödvändiga fibrer?
Idag åt jag till frukost ekologisk A-fil med solroskärnor, sesamfrön, lite linfrö, några äppelbitar och lite svarta vinbär. Kaffe med grädde (vispgrädde 40 %). Ingen smörgås. På förmiddagen tog jag en kopp kaffe med grädde och till det en aprikos, ett fikon och en bit herrgårdsost med ett tjockt lager Bregott. På det klarade jag mig fram till efter 13.00 utan några blodsockersvängningar (som jag tidigare i mitt liv alltid besvärats av).
Lunch: fet lax framtagen ur frysen och stekt på låg värme i smör och till det en avokado, några gurkbitar och en halv tomat samt en rejäl klick crème fraiche (34 %) smaksatt med lite röd kaviar. En liten tallrik fruktsallad. Ett stort glas vatten från kranen. Medan jag tillagade maten knaprade jag i mig en morot. Alltså ingen potatis, ingen pasta, inget ris, inget bröd.
Jag blev mätt och belåten utan att bli däst. I kväll kommer jag att tillaga en soppa av grönkål kokad i grädde och mixad samt äta ett eller två ägg.
Hade jag varit diabetiker skulle jag kanske ha ersatt frukosten med ägg och bacon samt ersatt fruktsalladen med enbart en clementin.
Tycker verkligen Elisabeth Drugge att här saknas vitaminer och fibrer? Är hon medveten om att exempelvis lever innehåller mer nyttiga vitaminer än vad frukt gör? När jag tillagar nötlever och bacon tillåter jag mig en liten portion råris till.
Det är de som förstört sin förmåga att hantera kolhydrater (som ombildas till socker) som behöver hålla igen mest på kolhydratintag. Vi andra kan vara allätare som märker vad vi mår bra av och vad vi inte mår bra av.
Den som sätter sig in i frågan inser snabbt att det snarare är så att en hypotes om det animala fettets farlighet upphöjts till sanning på mycket lösa boliner under nittonhundratalet. Eftersom man blir mätt av fett måste detta ersättas och så rekommenderas man istället att äta mycket kolhydrater. Vem minns inte reklamen "Socialstyrelsen rekommenderar minst åtta skivor bröd per dag".
Den som är frisk och normalviktig kan äta på många olika sätt och må bra. Men den som har diabetes eller annan form av metabolt syndrom blir bara allt sjukare av överdrivet kolhydratätande och västerlandets rädsla för fett. Vilket leder till allt mer medicin. Något som bara läkemedelsindustrin tjänar på.
Istället för att bekämpa Annika Dahlqvist och andra som upptänkt denna nygamla sanning och vilka både går ner i vikt och blir av med sjukdomar borde dietisterna lyssna på människors erfarenheter och använda sin kraft till att istället bekämpa livsmedelsindustrins många tveksamma tillsatser i mat.
Jag har själv helt förlorat tilltron till Livsmedelsverket sedan man där gått ut och uppmanat alla skolor och förskolor att servera barn lättprodukter och margarin istället för gammaldags röd mjölk och smör eller Bregott.
Det borde bli ett matuppror bland alla föräldrar. Man riskerar barnens framtida hälsa. Växande barn behöver det goda fettet. Lägg märke till att bröstmjölk är mycket fet. Naturen vet vad växande barn behöver. Naturlig mat utan farliga tillsatser är vad vi borde ha råd att ge det uppväxande släktet!