När gamarna slår till

Gotland2010-03-30 04:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
En man dör efter många års sjukdom. Hans änka har för avsikt att bo kvar på gården där hon har delat hela sitt vuxna liv med sin make. Minnena av deras gemensamma liv finns överallt, i trädgårdens växter som han månade om, i rummen, möblerna, sakerna.
Men mannen hinner inte ens komma i jorden innan gamarna slår till. Det är den kategori av människor som inte skyr några medel för att skaffa sig vad de vill ha och av outgrundlig anledning anser sig ha rätt till.
Plötsligt dyker det upp helt obekanta människor på gården. De kommer och knackar på och tränger sig in i huset och frågar hur länge hon har tänkt bo kvar. Hon behöver väl inte bo kvar nu när hon är ensam? De vill köpa gården och flytta in så fort som möjligt, nämligen. De har tänkt ha djur på gården också, ladugården står ju tom.
Det kommer människor som vill ta för sig av änkans skog. Vad har en änka för nytta av skog? Den kan man väl lika gärna avverka? Helst gratis.
Gamarna dyker upp som ur tomma intet, vilka tider på dygnet som helst. De lämnar henne ingen ro. Hon får inte sörja sin man i fred.
Änkan lever numera bakom låsta dörrar, dygnet runt. Hon är rädd och har svårt att sova om nätterna. När ska nästa delegation komma och knacka på och försöka ta huset ifrån henne? När ska hon någonsin få lugn och ro?
Till er som saknar förmåga att lägga band på era lägsta rovdjursinstinkter inför en sörjande människa: nästa gång blir det polisanmälan.
Läs mer om