Mobbning kostar mångmiljonbelopp
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Ingen vuxen hann med att se! Som barn skäms man och berättar inget hemma, mobbing sker som bekant i skolan inte hemma. Det börjar på förskolan med en oskyldig liten tunga som räcks ut, om ingen är med och sätter stopp så eskalerar det och blir så småningom till mobbing. Det blir smällar och slag och hårda ord som gör något så förbannat ont, så det går inte att med ord beskriva.
Jag försökte hålla mig så nära fröken som möjligt, men hon hann inte med att se alla oss 24 elever. Till slut tappar man hoppet och tron på vuxna och börjar tro att de är med på det, att de också tycker att jag är en ful liten mus.
När jag var elva år fick jag ibland tankar på varför ska jag leva. Min räddning kom när klassen bytte skola och hamnade i högstadiet i Klintehamn. Efter sex dagar kom en av skolans "i mina ögon" snyggaste killar och frågade chans på mig.
Jag har inte skolan att tacka för att mobbingen slöt, på den fronten stod de helt utanför. Fröken hade för mycket att göra så hon hann inte med. Då bestämde jag mig för att aldrig en enda människa skulle få sätta sig på mig igen. Jag utvecklade ett enormt självförtroende som har fört mig runt i livet på fantastiska vägar, och jag tror på mig själv och jag vet att vill man så går det.
Ser samhället bättre ut idag? Nej, tvärtom vi är än mer sönderstressade och barnen är dem som vi "glömmer" i allt detta. Mobbingen fortsätter och fortsätter.
Det är ett tufft jobb att vara lärare, man kan inte som ensam människa hinna att vara både pedagogisk och lära ut olika ämnen som barnen måste kunna inom en viss tidsram och samtidigt vara psykolog och "småpolis". När vi lämnar våra barn på dagis eller skola så ska väl någon vuxen se dem där också.
På demonstrationen fick ni en massa förslag på att få in pengar. Sälj några fastigheter/marker, släck varannan gatlampa, alla miljoner små. Är man bofast på Gotland eller har sommarstuga eller sommarslott på ön så ska man väl betala skatten där huset står.
Det är dax att höja skatten och det är bråttom. Det är inget kul att höja skatten, men om det kan lovas att dessa pengar går till barnen och personalen så går jag med på att betala mycket mer.
Det framkom alldeles tydligt via våra rektorer på Gotland att frågeformuläret (enkäten) som skickades till oss föräldrar i november att politikerna läser dem och tar det till sig. Vad vi inte visste var att politikerna satt med trumf på hand och när enkäterna väl var inskickade, så kunde de luta sig mot dem och kasta ut sina trumf. (varsla personalen eftersom föräldrarna är så trygga så det gör inget om vi plockar bort några)
Men se här lurar vi i vassen för vi har också trumf på hand. Det kommer surt tillbaka till er, i höst ska vi skriva i en ny enkät och tro inte att ni får några fina svar från oss föräldrar.
Stick ut hakan, höj skatten och dra tillbaka varslen.