Mobbning - ett farligt gissel som ska stoppas
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det gäller alla åldrar från barn, ungdomar, till äldre. Mycket kanske beroende på det stora utbudet av brutalitet som torgförs helt obegränsat.
En gren av företeelsen brukar vi kalla mobbning. Bristande medkänsla för sin omgivning kännetecknar mobbningen.
Resultat blir tråkningar, förföljelse, pennalism och våld.
I ett civiliserat samhälle måste dessa företeelser med kraft bekämpas. Det är särskilt viktigt att man tidigt klarar ut att alla människor har lika värde oavsett kön, ålder, läggning eller hudfärg.
Kärnfamiljen utsätts för stora påfrestningar när båda föräldrarna arbetar utanför hemmet på en tuff arbetsmarknad.
Barnen och ungdomarna får därmed kanske inte den omvårdnad och fostran som vore önskvärt eftersom tiden inte räcker till. Det sociala livet för de unga hårdnar.
En situation som de inte är rustade för. Farorna är många, mobbning, droger, kriminalitet och totalitära krafter som undervärderar humaniteten med mera.
Det är ändå i hemmet som problemet först börjar visa sig.
Därför har föräldrarnas uppmärksamhet särskilt stor betydelse. Likväl är det i första hand dag- fritidshem och skolan man tänker på när det gäller mobbning.
Jag tror att skolledningen och lärarkollektivet är väl medvetna om problemet eftersom det drabbar enskilda individer på ett mycket deprimerande sätt.
Allvarliga försök görs säkert på sina håll för att komma tillrätta med svårigheterna.
I och med att datorerna och mobil-telefonerna vunnit inträde i de ungas vardag har även här öppnats möjlighet för en elakartad form av mobbning.
De nu gjorda insatserna är dessvärre inte tillräckliga. En mera radikal medmänsklig lösning vore önskvärt. Det är inte den mobbade som ska tillrättavisas utan de som mobbar.
I dag är det den mobbade som får flytta på sig och mobbarna går kvar i klassen utan någon anmärkning. Så kan vi inte ha det.
Mera kraftfulla insatser krävs för att komma tillrätta med svårigheterna..
I dagens skola finns våra viktiga kärnämnen som svenska, matematik och språk.
Utöver nämnda kunskaper borde det ges större utrymme för mera samhällsinriktade upplysningar till eleverna som till exempel, kamratskap och medmänsklighet men även idrott och friluftsliv.
Vilket kan ge det uppväxande släktet en bättre start vid mötet med verkligheten utanför skolan på fritiden och i arbetslivet.
Avslutningsvis, kan jag se en ljusning i Jan Björklunds aktiva skolpolitik där han vill ändra förutsättningarna för lärarna genom utbildning, kompetensutveckling och legitimering.
Det skulle skapa förutsättningar för att bättre kunna hantera mobbningssituationer.