Insändare: Misshandlad skönhet

Nordkalk vill gå vidare med sina klagomål till Europadomstolen. Cementa firar 100-årsjubileum, och vill fortsätta bryta kalksten ytterligare 100 år.

”Låt oss i lugn och ro få fortsätta att riskera öns grundvatten, förstöra luften och förvandla den gotländska naturen till ett månlandskap, omöjligt att återställa. Då kan vi garantera nåt hundratal jobb – även om man förstås inte kan bortse från att den tekniska utvecklingen medför att robotar blir alltmer lönsamma.”

Med all respekt för de som har sin utkomst av stenindustrin – men vad övriga drygt 55 000 öbor ska leva av när ön långsamt förstörs är oklart. Den stora delen av inkomsterna från stenindustrin hamnar inte på Gotland, om ens i Sverige.

Alla har rätt till sin åsikt, men... Äldre personer tycker sig ha gjort sitt, och orkar inte riktigt engagera sig. Barnfamiljer har fullt upp med vardagspusslet. Kanske finns också en nedärvd respekt. rentav tacksamhet, gentemot stenindustrin som kunde vara begriplig förr men som med dagens insikter inte är relevant. Man vill heller inte stöta sig med vänner, grannar eller arbetskamrater. Frågan är vilka hänsyn som kan anses viktigast.

Det är nog ingen tillfällighet att klimatdebatten engagerar ungdomsgenerationen mest, även om avundsjuka farbröder muttrar surt inför uppmärksamheten. Det är ju de ungas framtid det gäller, och framtiden är redan här. Gotland är en misshandlad skönhet...

’Vi ärver inte jorden från våra förfäder – vi lånar den av våra barn.’