Militären ingrep mot oroligheter och instabilitet i Chile
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Holms partitillhörighet och det faktum att han säger sig vara biståndsarbetare i Chile vid tiden för militärkuppen 1973 säger naturligtvis det mesta om var han hämtar sina argument. Det bör man ha i åtanke om debatten ska fortsätta.
Om nu Holm befann sig i Chile det aktuella året, borde han också ha sett alla dessa enorma kravaller som genomfördes på gatorna i Santiago, då tusentals personer slog med slevar på kastruller och akanderade kravrop på förändring. Folk svalt nämligen som en av följderna av Allendes politik. Att som Holm förtiga detta faktum är inte snyggt. Dessutom tillkommer att militären i Chile vid den tidpunkten (hur det är nu vet jag inte) hade konstitutionen på sin sida när den ingrep mot oroligheter och instabilitet i landet.
Det Holm med ett förskönande ordval kallar jordreform kallar andra för konfiskation och kollektivisering. Och det leder osökt tankarna till dagens Zimbabwe. Kanske det säger något om vad som också kunnat ske även i Chile om Allende fått hållas.
Milton Friedman, som Holm menar inte hade något inflytande på ekonomin i Chile efter militärens maktövertagande, fick sedermera Nobels ekonomipris för sina teorier. Chile var det praktiska exemplet.
Flyktingarna som kom till Sverige under decennierna efter 1973 har jag den största medkänsla för i den mån de verkligen var flyktingar. Och tortyr och annan misshandel kan aldrig under några omständigheter ursäktas. Men vi ska minnas att alla som kom hit från Chile vid den tiden inte flydde undan dessa skändligheter, utan hoppade på tåget av ekonomiska skäl. Och det låg inte i Sveriges dåvarande regerings under Olof Palme intresse att skilja fåren från getterna. Tvärtom, hade man intresse av att skylla allt på Pinochet. Det var ju faktiskt också så att många av dessa ekonomiska flyktingar kunde under åren som följde resa hem till Chile på semester. Men det talades det väldigt tyst om i Sverige.
Slutligen, Pinochet ställde upp i ett val om sin egen person och regering. Och han förlorade. Men han fick ändå över 40 procent av rösterna, större var inte missnöjet med honom. Och alltjämt är stödet stort i Chile för hans kupp som befriade landet från ett rent kommuniststyre. Och de valda presidenterna efter Chile var kristdemokrater. Först Patricio Ailwyn (med reservation för stavningen), därefter Eduardo Frey. Och större är inte stödet för socialismen i Chile idag än att socialdemokraterna måste ha stöd av kristdemokrater för att kunna regera.