Mest synd om Magnus
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
De förtroendevalda skall leva som folk i allmänhet gör, ja det gör de också. Vissa har fått betala med sitt liv för denna önskan att vara som andra. Jag roade mig en gång att räkna ut riksdagsledamotens timlön och kunde konstatera att per arbetad timma var den lägre än vad hon hade sitt ordinarie arbete.
Berg pekar på att stressen ökar på arbetsplatserna. Ja självklart gör den det. Skall Svensken ha högre inkomst än vad man har i konkurrentländerna så måste han eller hon arbeta effektivare i motsvarande grad. På exportmarknaden gäller endast pris i förhållande till kvalitet. Priset på bultar sätts i det land som producerar billigast. Enda sättet att komma till rätta med arbetslösheten är att vi var och en köper grannens arbete. Vi kan inte ha svenska inkomster samtidigt som vi köper allt från Asien.
Dagens Samhälle redovisade en statistik på vad medborgarna hade förtroende för. Politik låg i botten medan sjukvård var i topp. Statistiken visade endast att medborgaren har diffus insikt. Är det något i samhället som styrs av politik så är det sjukvård. Forskningen, utbildningen, vården och finansieringen styrs helt och hållet av politik.
Berg beklagar sig över att fusk i försäkringssystemen skall bekämpas. Det må vara upp till Berg vad han gillar, för egen del tycker jag att tjuvar skall bestraffas.
Jag skulle också vilja se att demokratin utvecklas. Till exempel vill jag se ett nytt förslag på löntagarefonder. Självklart skall löntagare ha inflytande över sin egen arbetsplats genom ägande. "Löntagarefonder flyttar inte till Lichtenstein" som Rudolf Meidner sade.