Medkänsla i sorgen efter katastrofen
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Vinden ej längre viner och tjuter.
Regnet upphört, vågorna slutat svalla
I sömn hon just har börjat falla.
Då telefonen till känna sig ger,
Sömndrucket till den hand hon sig beger.
Med luren i sin hand
Hon får bud från sydligt land.
Att där och i andra länder
Hemskheter har hänt och händer.
Av sina kära om katastrofen hör,
Som till tårar henne rör.
Vågor av annat slag
Än hon ondgjort sig över idag
Och som i vårt lugna land här
Oftast är till ringa besvär.
Hon gläds hennes kära i livet finns
Men för alltid det hemska minns.
Aldrig en glädje så grumlig varit
Som den hon nu erfarit.
Många sina kära mist, själv hon haft tur
Ändå går tankarna mer i moll än dur.
Vill genom dikten här hälsa, att unisont
För dem det i oss andra gör mycket ont.