För ett år sedan blev min vuxne son våldtagen utomlands. Av en kvinna.
Sedan dess har han återupplevt denna händelse om och om igen i sitt huvud. Dag som natt. Utan uppehåll. Den eller de få timmar per dygn han lyckas sova drömmer han samma dröm – våldtäkten. Ett fruktansvärt trauma!
Han och vi tillsammans har sökt hjälp men ingenstans, varken hos sjuk- eller psykvården blir han trodd. För ”män kan ju inte våldtas”. 2017, snart 2018 har läkare denna skeva uppfattning.
Hur kan de fortfarande vara så oupplysta? Hur kan de misstro någon som mår så dåligt att han snart inte längre orkar?
Hade han varit en kvinna hade saken garanterat sett helt annorlunda ut.
I kölvattnet av #metoo måste vi uppmärksamma att även män kan råka illa ut. Väldigt illa! Och snälla Gotlands sjuk- och psykvård – hjälp min son! Annars är jag rädd att jag snart inte har någon son längre!