Att något så lätt kan bli så fruktansvärt svårt. Trots mina nyss fyllda 36år har jag fortfarande inte lärt mig att lyssna till mitt hjärta, som med alla medel vill guida mig till ett liv i harmoni och lycka. Men i natt fick jag nog. Så idag, ska jag börja mitt nya liv. Det handlar inte om att sluta röka (har aldrig börjat och det ska förbli så), inte heller om att äta frukt fem gånger om dagen eller springa på gymmet inför beach 2012.. Utan det är att inse vilken fantastisk kvinna jag är och vilken kunskap jag besitter, som jag gör allt för att dölja..
Såg en film härom kvällen där en kvinna bloggar om mat, som då var hennes passion. Då fick jag en sådan härlig känsla att jag också vill.. Jag älskar att skriva.. och nu för tiden kan man blogga om allt mellan himmel och jord. Men lika snabbt som jag fick lyckorus slogs det ner av skräck. Jag skapade en egen hemsida som har funnits i cyberrymden över ett år men i samband med flytten tillbaka till Gotland var jag tvungen att pussla ihop det liv jag lämnade i 1 1/2 år.. Nu har jag och barnen landat och plåstrat det sår som blev. Allt är inte läkt men ångrar ingenting. Jag behövde få mark under fötterna och nytt syre i lungorna för att orka. Att orka möta en ny tillvaro med mina barn. Vi var inte längre "kärnfamiljen". Det var inte många som ifrågasatte mitt beslut att flytta från ön utan mina tre barn. Men en bild säger mer än tusen ord så kan jag också tillägga att en blick säger lika mycket. Är enormt ledsen över den smärta jag orsakat mina barn, speciellt min äldsta dotter.
Hoppas att hon kan förstå mig en dag över de beslut jag gjorde. Men som kungen sa, nu vänder vi blad. Det tycker jag också att vi ska göra i min "bok" om mitt liv. Sidorna innan finns givetvis kvar att ge lärdom, insikt och förståelse över hur saker och ting kan bli. Men med hjälp från nära och kära så kom jag på fötter.. Visst slås jag ner fortfarande men dock i mindre skala, tack och lov. Vad är det människan behöver för att må bra, vara lycklig.. Massor med saker. Men om vi skalar av och lämnar kvar kärnan. Jag kan ju bara tala om vad som gömmer sig i min. För mig är det kärlek i alla dess former, kärlek till mina barn, kärlek till familj och vänner.. obotlig romantiker så tror jag på kärlek till en man. Har inte hittat mr right ännu, kanske skulle titta mera åt "left". Eller sluta söka, för det gör jag varje dag. Radarn är påslagen även om batterinivån lyser rött. För mig räcker det inte med kärleken till mina barn,, jag vill ha mer. Kanske mitt ego igen eller sunt förnuft, eller så finns det i våra gener.. Så nu väntar jag på prins charmig som ska springa på mig på ica, vid frysdisken.. Eller varför inte på en lekpark där jag är med mina tre kids. Lika bra att han ser vad som går i första hand,,, för att jag själv ska hamna på andra plats.. Listan görs lång och är han god nog så skriver jag in han där. Det får tiden utvisa. Tror att vår prins Daniel och jag har samma åsikt....