En sommardag i juli månad
tycks från paradis vara lånad,
lagom varm, ej minsta fläkt,
ingen tycks ha vinden väckt.
Ute på havet likt en spegel
ses en båt med slaka segel,
är nog bara dem som saknar
att vinden inte vaknar.
Solen snart har zenit nått
där vi njuter, mår så gott
och önskar göra i många dar,
som inte alla prioriterat har.
För från en nära väg nu hörs
bilar vårdslöst, högljutt körs
och båten blir till motorbåt,
till oss vinkar, ber om förlåt?
Men kan av dan ej mer begära
nu när kvällen snart är nära –
blott beklaga dem vi kan,
som ej tog vara på dag så grann!