Ute i viken likt en spegel
ses en båt med slaka segel,
de enda som nog saknar
att vinden inte vaknar.
Tidiga våren som försvann
vi en majmorgon återfann,
hela dagen skulle sig visa
bli för kropp och själ en lisa.
Solen på väg fram bryta
fortsatt lugnt på havets yta,
där förnimmes doft av tång
hörs från fåglar vacker sång.
Så från närmsta vägen hörs
bilar fort och högljutt körs,
och båten blir till motorbåt,
till oss vinkar, ber om förlåt?
Vi mer dem än oss beklagar
de vårdagen njuta ej behagar
och många tycks ha gott om
i alla väder mycket bråttom.
Andra helt rätt tar till vara
på alla dagar helt underbara,
även alla dagar mindre fina
på livets slaka levnadslina.