En likvärdig skola är grunden i ett demokratiskt samhälle. Den förenar kunskap med integration och förståelse i vid medmänsklig bemärkelse. Inte bara ur ett etniskt perspektiv.
En likvärdig skola speglar sig i samhällets utveckling. Därför är den sjunkande likvärdigheten vi ser i dag inte bara skolans största problem utan också en fara för hela samhällets utveckling.
Om segregationen organiseras redan i skolan ökar antalet människor som framdeles kommer att leva i ett destruktivt utanförskap, samtidigt som allmänhetens rädsla för dem växer.
Ur denna rädsla gryr missnöje, som förenat med mer korruption och individualistiskt tänkande öppnar för auktoritära strömningar, som mycket väl kan säga sig vilja skapa ”det nya folkhemmet”, fast de hyser en djupt odemokratisk agenda.
Ett sådant samhälle kommer att präglas av förbudsvilja mot allt främmande och en strävan efter majoritetsbeslut mot det som ogillas.
Det tar sig uttryck i mer makt till majoriteten och mindre förståelse för minoriteter.
Lyhördhet och dialog blir till hinder istället för att vara redskap i en demokratisk utveckling.
Men fri- och rättigheter kan inte avskaffas med majoritetsbeslut.
Demokrati förutsätter hänsyn till minoriteter, annars körs demokratin över, och samhället är inte längre demokratiskt utan auktoritärt.
När ett samhälle inte kan försvara likvärdigheten försvagas demokratin, vilket är en beprövad grogrund för auktoritära ledare och auktoritära majoritetsbeslut, och som i förlängningen utgör hot mot fredlig utveckling.
Skolan ska inte organiseras – som nu alltmer sker – utifrån föräldrars plånbok och skolors vinstintresse.
Den ska istället organiseras så, att barn med olika sociala och etniska bakgrunder får mötas, vilket förebygger utanförskap.
I likvärdighetens ljus trivs inte rädslan, och nationalismens mörka ansikte smälter som smör i solsken.